Faderskap utan samtycke efter insemination

Hovrätt: En man som efter 16 år fått klart för sig att han inte är biologisk far till sin son, som i stället kommit till genom insemination, får finna sig i sitt faderskap även om han inte uttryckligen samtyckt till inseminationen.

Paret gifte sig i mitten av 1970-talet och försökte under flera år få barn på naturlig väg utan att lyckas. De vände sig till sjukvården och genomgick en rad utredningar, och det konstaterades att det var låg sannolikhet att mannen kunde bli far. Efter detta genomgick kvinnan en inseminationsbehandling som ledde till att hon blev gravid och hon födde en son i januari 1983. Ett par år senare skildes paret och mannen flyttade till annan ort.

Drygt 20 år senare vände sig mannen till tingsrätten för att få sitt faderskap hävt. Han åberopade en rättsgenetisk undersökning som visade att sonen inte var hans och hävdade att han vare sig skriftligen eller muntligen samtyckt till inseminationen. Fram till 2001 hade han, trots den låga sannolikheten, trott att han var biologisk far till sonen.

Tingsrätten konstaterade att den aktuella inseminationen genomförts innan 1 kap 6 § FB, med sin presumtion för faderskap vid mannens samtycke till insemination, trädde i kraft i mars 1985. Avsaknaden av skriftligt samtycke tillsammans med att mannen hävdade att han trots beskedet på fertilitetsundersökningen trott att han kunnat bli far, och att inga journalanteckningar enligt tingsrätten visade på något samtycke, ledde tingsrätten till uppfattningen att mannen inte kunde anses ha varit införstådd med eller lämnat sitt samtycke till inseminationen. Tingsrätten upphävde faderskapet.

Mot bakgrund av mammans uppgifter om att paret sökt hjälp för sin barnlöshet tillsammans, att det förefaller osannolikt att den remitterande läkaren ska ha remitterat kvinnan för artificiell insemination mot mannens uttryckliga önskan samt att det finns journalanteckningar om inseminationsläkarens undersökning av mannens längd, ögonfärg och blodgrupp, så anser hovrätten att grunden för bedömningen måste bli att paret tillsammans sökt och fått behandlingen. Vid ett sådant förhållande anses mannen även ha lämnat sådant samtycke till faderskap som avses i övergångsbestämmelser till 1 kap 6 § FB. Därigenom har även mannens möjlighet att väcka talan om hävande av faderskapet upphört redan i mars 1986.