Faderskap upphävt - nekas ändå ersättning

En idag 65-årig man förklarades 1952 vara far till ett barn. Högsta domstolen upphävde i våras faderskapet efter en DNA-analys. Mannen begärde därefter ersättning av Justitiekanslern (JK). Men eftersom det gått mer än 10 år sedan den skadegörande handlingen så är skadeståndskravet preskriberat, konstaterar JK och avslår hans anspråk.

Svea hovrätt meddelade i en dom 1952 att mannen skulle förklaras vara far till en liten flicka född 1947. Han förpliktades att betala underhåll till flickan och fick även ersätta rättegångskostnaderna. Mannen nekade hela tiden till att ha haft samlag med flickans mamma men genom den muntliga bevisningen och andra omständigheter ansågs det styrkt att han hade haft samlag med henne under konceptionstiden. Det gjordes även en blodundersökning som inte uteslöt möjligheten att han var far till flickan. År 2002 genomfördes en ny undersökning utförd av Rättsmedicinalverket där man använde DNA-analyser. Resultaten visade med 99,999 procents säkerhet att mannen inte kunde vara far till flickan. Mannen begärde resning och HD upphävde faderskapet samt befriade honom från att betala underhållsbidrag.

Mannen begärde ersättning av staten genom en skrivelse till JK. Anspråket avsåg dels de inbetalningar av underhållsbidrag han hade gjort under åren 1947–1965, dels hans rättegångskostnader i Stockholms rådhusrätt och Svea hovrätt som uppkom år 1952. Ersättningsanspråket avsåg även kostnaderna för DNA-analysen och hans rättegångskostnader i resningsmålet i Högsta domstolen.

JK nekar mannen hans skadeståndanspråk. Visserligen finns det en rätt att få ersättning i vissa fall. Det gäller om en mans faderskap till ett barn har fastställts genom dom, men mannen frias från faderskapet, har han enligt 2 § lagen (1969:620) om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag rätt till ersättning av allmänna medel för underhållsbidrag som han har utgett till barnet. Regeringsrätten har dock i ett fall (R 1976:89) bestämt att ersättning enligt angiven lag på grund av preskription inte ska utgå för underhållsbidrag utgivna mer än tio år före ansökningen.
Justitiekanslern konstaterar därför att lagstiftaren har anvisat en särskild ordning gällande ersättning för utgivna underhållsbidrag i fall som detta.

Mannen hade också gjort gällande att det vid faderskapsmålets handläggning år 1952 förekommit skadeståndsgrundande brott och fel eller försummelse. JK konstaterar dock att skadeståndskrav enligt skadeståndslagen är underkastade den allmänna fordringspreskriptionen enligt 2 § preskriptionslagen, det vill säga 10 år, och eftersom domen föll 1952 har hans anspråk preskriberats även på den grunden. JK hänvisar emellertid till att regeringen i vissa särskilt ömmande fall kan besluta att ersättning skall utgå ex gratia, det vill säga trots att någon skadeståndsskyldighet inte finns för staten.

Justitiekanslern, dnr 1513-03-40, beslut 2003-07-15