Möjligt att föra fastställelsetalan i mål om upphävande av faderskap

Högsta domstolen: Fem barn som kom till Sverige från Afghanistan har av domstolarna inte ansetts vara de påstådda föräldrarnas biologiska barn. Frågan har dock varit om en stämningsansökan om upphävande av faderskap och moderskap kan prövas rättsligt såsom skett i det aktuella fallet. HD menar nu att det i målet föreligger ett sådant rättsförhållande som kan bli föremål för prövning.

Malmö tingsrätt förklarade i juni 2005 att en kvinna och en man från Afghanistan inte var föräldrar till fyra pojkar födda 1989, 1990 och 1991, samt en flicka född 1989. Barnen kom tillsammans med kvinnan och elva syskon till Sverige 1998. Fadern befann sig då redan i Sverige. Uppgifter om föräldraskapet infördes då i folkbokföringen på grundval av föräldrarnas egna uppgifter.

I oktober 2000 omhändertogs barnen sedan socialtjänsten uppmärksammat brister i hemmet. I samband med detta uppstod tveksamheter i fråga om mannen och kvinnan verkligen var barnens biologiska föräldrar. Barnen hade då berättat att deras kvarvarande familjer fanns i Afghanistan och hette något annat. Två av barnen uppgav att de var biologiska syskon medan de andra inte var det. En socialrådgivare hade i två fall personligen träffat barnens föräldrar men de ville inte överlämna några handlingar som visade att barnen som kommit till Sverige med kvinnan inte var de påstådda föräldrarnas biologiska barn. Skälet var att det fanns vissa släktband och man ville inte att mannen och kvinnan skulle åtalas i Sverige för vad de hade gjort.

Efter att blodprover tagits visade Rättsmedicinalverkets DNA-tester att varken mannen eller kvinnan kunde vara barnens biologiska föräldrar.

Mannen och kvinnan överklagade till hovrätten som fastställde tingsrättens domslut. En oenig hovrätt fann att det förelåg ett sådant rättsförhållande att domstolen kunde pröva talan mot mannen och kvinnan i enlighet med 13 kap. 2 § rättegångsbalken. Den skiljaktige hovrättslagmannen menade dock att ett rättsförhållande inte enbart kan grundas på att mannen och kvinnan påstått att de är barnens föräldrar. Registreringen i folkbokföringsregistret hade grundats enbart på deras egna uppgifter om föräldraskapet och inte på någon annan dokumentation. Domaren menade därför att talan av det förevarande slaget inte var lagtekniskt möjlig att föra vare sig enligt rättegångsbalkens regler om fastställelsetalan eller enligt den föräldrarättsliga lagstiftningen. Det hade därför enligt honom förelegat hinder mot att ta upp barnens talan till prövning i enlighet med stämningsansökan.

Efter att mannen och kvinnan överklagat hovrättsdomen beslutade HD att ta upp målet till prövning.

HD ger nu barnen rätt. Med hänsyn till att dessa är folkbokförda som barn till de klagande och att dessa vidhåller föräldraskapet får ovisshet anses föreligga om förhållandet mellan dem. Det är också klart att det leder barnen till förfång att inte vara säkra på vem som är behörig att utöva vårdnad och förmynderskap. Därför måste ett rättsförhållande anses föreligga som kan prövas enligt RB 13:2. På grund av detta har det inte funnits hinder för domstolarna att ta upp barnens talan till prövning.