Kvinnans berättelse räckte för att fastställa faderskap

En svensk kvinna blev gravid efter en längre vistelse i USA och hon pekade ut en amerikansk man som barnets far. Hovrätten låter kvinnans berättelse ligga till grund för beslutet att fastställa att mannen är barnets far.

Kvinnan reste hösten 1997 till New York för att arbeta som barnflicka. Där mötte hon en man som hon började umgås med och så småningom inledde en relation med. Hon reste tillbaka till Sverige 1998 men återvände till USA hösten 1999, återigen för att arbeta som barnflicka. Hon återupptog kontakten med sin tidigare pojkvän och de hade under en tid en sexuell relation. Senare under hösten upptäckte hon att hon var gravid och hon återvände då till Sverige. Sommaren 2000 födde hon en son. Därefter besökte hon New York tillsammans med sonen, för att träffa den amerikanske mannen som hon var övertygad om var barnets far. Han ville dock inte erkänna faderskapet och kvinnan vände sig till svensk domstol för att få detta fastställt.

I tingsrätten återgav kvinnan sin egen berättelse om vad som hänt. Tingsrätten konstaterade att alla uppgifter i målet vilade på vad hon sagt. Även om hon gett ett mycket trovärdigt intryck ansåg inte rätten att enbart hennes uppgifter kunde läggas till grund för att fastställa att den amerikanske mannen var far till barnet. Käromålet ogillades.

I hovrätten åberopade kvinnan även e-brevväxling med den tidigare pojkvännen samt ett foto av honom. Hovrätten finner att kvinnan lämnat en detaljerad och sammanhängande redogörelse för sin bekantskap med den amerikanske mannen. Den skriftliga bevisningen ger stöd för att han existerar och är den han utgett sig för att vara. Hovrätten anser att kvinnan gett ett trovärdigt intryck och att det inte framkommit något som kan ge en rimlig förklaring till varför hon felaktigt skulle vilja peka ut mannen som barnets far. Med hänsyn till samtliga omständigheter anses det sannolikt att mannen är barnets far och hovrätten fastställer därför faderskapet.

Hovrätten för Västra Sverige, mål nr T 4497-02, dom 2003-02-21