Faderskapsbekräftelser från spermadonator till lesbiskt par gäller

Högsta domstolen: En man som efter att ha lämnat sperma till ett lesbiskt par, vilket resulterat i tre barn, får stå för sina faderskapsbekräftelser även när det gäller underhållsskyldighet. HD anser inte att det spelar någon roll att han fått löfte om att slippa förpliktelser eller att barnen tillkommit genom insemination och inte genom samlag.

En man donerade sperma för insemination till ett lesbiskt par med löftet om att paret skulle bli föräldrar och att han inte skulle ha några förpliktelser gentemot barnen. Mannen gick med på inseminationer som resulterade i tre barn. Senare kontaktades mannen av paret för att han skulle skriva på faderskapsbekräftelser, under hotet att de annars skulle försöka få ut underhållsbidrag ifrån honom. Mannen skrev på faderskapsbekräftelserna hos socialförvaltningen samtidigt som det skrevs ett protokoll om att befruktningen skett genom insemination. Faderskapsbekräftelserna gjorde mannen underhållspliktig för barnen, vilket han motsatte sig med motiveringen att han enbart gjort detta för att barnen skulle veta att han var deras biologiske far.

I tingsrätten gjorde mannen gällande att faderskapsbekräftelserna inte hade någon rättsverkan mot honom eftersom det inte förekommit något sexuellt umgänge mellan parterna, samt att det var oskäligt att åberopa dem mot honom eftersom han tvärtemot den tidigare överenskommelsen blivit hotad med krav på underhållsbidrag. Tingsrätten bedömde dock att mannen frivilligt undertecknat faderskapsbekräftelserna, trots att befruktningarna skett genom insemination och trots överenskommelsen med mamman att han inte skulle ha något ekonomiskt ansvar för barnen, och att de därmed var giltiga. Mannens talan lämnades utan bifall och hovrätten fastställde tingsrättens dom.

Högsta domstolen, HD, anser att samlagsrekvisitet enbart är ett presumerande faktum för att underlätta ett fastställande av biologiskt faderskap och att det bör kunna tillämpas analogiskt när det är styrkt att sperma överförts genom insemination. Den bevisning om eventuellt vilseledande från den behöriga myndigheten bör enligt HD kunna tillåtas i faderskapsmål om ogiltigförklaring av bekräftelser på avtalsrättslig grund. Men eftersom detta enbart har stöd i motivuttalanden och inte i lagtext kan det därmed inte anses bindande, och bör inte följas av domstolarna i andra fall än där barnet redan har eller kan få en far i enlighet med föräldrabalkens regler.

I övrigt framhåller HD de värderingar som kommit till uttryck i förarbeten till föräldrabalken om barns ideella och medicinska intresse av att känna till sitt biologiska ursprung och att alla barn i personligt och ekonomiskt hänseende ska ha två ansvariga föräldrar. Talan om faderskap mot en privat spermadonator bör enligt HD kunna bifallas oavsett hur sperman överförts. Med den utgångspunkten är det enligt HD meningslöst att ogiltigförklara en faderskapsbekräftelse om det är utrett att den som avgett bekräftelsen på det ena eller andra sättet överfört sin sperma till modern och det är sannolikt att barnet avlats av honom. HD lämnar såväl mannens begäran om bevisupptagning i HD som hans talan om ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelsen utan bifall.

Högsta domstolen, mål nr T 307-03, dom 2005-10-12