Till övergripande innehåll för webbplatsen

Skriva tillsammans - dynamiskt och givande

Av: Ulf Widlund Ämne: I själva verket 2020-06-23

Att skriva en bok på egen hand kan vara svårt. Fördelen är att man kan bestämma och planerna efter eget huvud, men man måste också göra allt själv. Alternativet är att skriva tillsammans med andra - vilket många har positiva erfarenheter av. Utgivare och redaktörer på Norstedts Juridik bistår gärna med sitt kunnande för att få den kreativa processen att löpa så smidigt som möjligt.

- Det kan bli en annan dynamik om det är fler som skriver tillsammans, säger Isabel Carendi, utgivare på Norstedts Juridik som under lång tid har arbetat både med författare som skriver på egen hand och med författargrupper.
- Det händer något med deltagarna, man kanske känner lite större press när man läser varandras bidrag vilket kan höja kvaliteten på manuset.

Isabel_Carendi_15x7_T

Författarkonstellationer kan uppstå på många olika sätt. Enligt Isabel Carendi är det i många fall gamla kursare eller kollegor som hittar varandra i ett gemensamt bokprojekt, men det kan ske på många andra sätt.

Är det en bok som funnits länge och som kommit i många upplagor kan en ny författare komma in i en författargrupp med fräsch energi och ge den en nystart. Därför kan det vara både kul och bra att ta in nya ansikten, både som backup och för dynamikens skull, menar hon.

Att tala med en röst är oftast bra

I våras kom boken Tjänstepension ut, skriven av Magnus Dahlgren, Annette Tiljander och Björn Nilsson. Magnus Dahlgren hade en idé och ett utkast till boken när han kontaktade Norstedts Juridik.
- Han behövde hjälp att färdigställa manus och hade två medförfattare han ville ha med i arbetet för att boken skulle bli verklighet, berättar Isabel Carendi.
- Vi träffades och diskuterade idén, vilket var en typ av bok som jag velat ge ut i tio års tid. Alla pusselbitar föll på plats och resultatet blev jättebra.

För att arbetet med boken ska avlöpa på bästa sätt är det en stor fördel om författargruppen utser en person som ansvarar för kommunikationen av manus med mera.

Ulrika_Kindstedt_15x7_T

Ulrika Kindstedt är en av de mest erfarna redaktörerna och hon trycker hårt på just den punkten.
- Det är viktigt att författargruppen skickar in manus och korrektur gemensamt. Annars kan det komma in motstridiga ändringar. Det är bra att bestämma vem som har kontakten med oss och som skickar ändringar, och att de övriga kommunicerar genom den författaren. Men i vissa bokproduktioner kanske de respektive författarna svarar självständigt för olika kapitel, och då kan det fungera att ha direktkontakt med alla. 

Rollfördelningen kan även påverka hur boken presenteras. Till exempel i vilken ordning författarna anges på omslaget.
- I en bok jag jobbar med kommer den författare som är samordnare också vara den som står först, trots att hen inte skulle göra det i alfabetisk ordning, berättar Ulrika Kindstedt.
- Det är något som den gruppen bestämt, men en annan författargrupp kanske tar ett helt annat beslut.

Både individuellt och gemensamt ansvar

tjanstepensionDet vanligaste sättet att samarbeta är att författarna delar upp ansvaret för bokens innehåll sinsemellan och skriver de kapitel som bäst passar var och ens specialkompetenser. Olika synvinklar kan också göra boken bättre då fler perspektiv kan samsas. Detta var något som författarna till Tjänstepension praktiserade i sitt samarbete.
- Vi har skrivit olika avsnitt i boken, kopplade till var och ens specialitet och erfarenhet. Men vi har även stött och blött de olika infallsvinklar vi har haft, vilket har varit berikande, berättar Björn Nilsson.
- Annette och Magnus är jurister och har kanske haft mest fokus på att beskriva hur regelverket fungerar. Jag har nog varit lite mer berättande och tyckt till lite mer.
Att var och en har ansvarat för olika delar har emellertid inte inneburit att de frånsagt sig ansvaret för helheten.
- Vi har delat upp arbetet mellan oss, men samtidigt har vi läst varandras bidrag så att alla är överens om hela bokens innehåll, säger Annette Tiljander.