IGoMoon - Test - Page title

Peter Eriksson - en av våra experter i Avtalsguiden

Skriven av Carl Lebeck | Sep 10, 2020 10:35:39 AM

Stora mängder av miljöfarligt batteriavfall hittades nedgrävt i marken på olika fastigheter. Tingsrätten dömde nyligen de inblandade för grovt miljöbrott till mellan ett och fyra års fängelse. Åtal för miljöbrott är dock relativt ovanliga. Helena Eckerrot Flodin, åklagare i målet, menar att beviskravet för en fällande dom i praktiken är högre när det handlar om miljöbrott än vid annan brottslighet.

Av en slump påträffades i höstas farligt avfall i form av batterikross nedgrävt i stora mängder på olika fastigheter i Kumla, Örebro och Eskilstuna. Snart rullades en härva upp som visade att fyra män genom sina bolag hanterat totalt 1 898 ton batterikross. Ett företag betalade underentreprenörer för att ta hand om avfallet, som transporterades från Karlskoga och därefter förvarades oskyddat utomhus innan det grävdes ner. Prover påvisade extremt höga halter av metaller som zink, nickel och koppar. Tingsrätten konstaterade att det var fråga om en så extrem förorening av tungmetaller att avfallet innebar en påtaglig risk för människors hälsa, liksom för djur och växter. I slutet av maj fann tingsrätten åtalet styrkt och dömde de fyra inblandade för grovt miljöbrott till mellan ett och fyra års fängelse.

Helena Eckerrot Flodin, åklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål som drev målet i Örebro tingsrätt, känner sig tillfreds med domen. Just i detta fall var bevisläget gott. Men hon menar att beviskravet för en fällande dom i praktiken kan vara högre när det gäller miljöbrott än vid övrig brottslighet.

Det är lätt att fokusförskjuta - att man som försvarare kastar in dimridåer i förhoppning om att det ska verka tekniskt komplext, även om så inte är fallet.

 

ickel och koppar. Tingsrätten konstaterade att det var fråga om en så extrem förorening av tungmetaller att avfallet innebar en påtaglig risk för människors hälsa, liksom för djur och växter. I slutet av maj fann tingsrätten åtalet styrkt och dömde de fyra inblandade för grovt miljöbrott till mellan ett och fyra års fängelse.

Helena Eckerrot Flodin, åklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål som drev målet i Örebro tingsrätt, känner sig tillfreds med domen. Just i detta fall var bevisläget gott. Men hon menar att beviskravet för en fällande dom i praktiken kan vara högre när det gäller miljöbrott än vid övrig brottslighet.

-Jag tycker att det är särskilt svårt att bevisa uppsåt eftersom det ofta anförs att miljölagstiftningen är krånglig och därför är svår att förstå. Man kommer därför ofta undan straffansvar. Men den som bedriver verksamhet ska ha kunskap om detta. Om du kör bil på vänster sida av vägen räcker det inte med att säga att du inte visste att det var högertrafik.

-Det är lätt att ”fokusförskjuta”; att man som försvarare kastar in dimridåer i förhoppning om att det ska verka tekniskt komplext, även om så inte är fallet.

Miljöbrottmål ställer ökade krav på en viss pedagogisk skicklighet för att kunna övertyga rätten om varför ett åtal ska vinna bifall.

Miljöbrott skiljer sig från annan typ av brottslighet genom att de flesta gärningarna - till skillnad från batterimålet – sker av oaktsamhet. De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken utgör riktmärke för vad som kan anses vara aktsamt, vilket i sig kan föranleda knepiga bedömningar. EU ställer krav på tydliga sanktioner, och miljöbrottsdirektivet syftar till att stärka efterlevnaden av straffrättsliga påföljder. Enligt miljöbalken är det oftast verksamhetsutövaren som bär bevisbördan för att ett en viss åtgärd inte är potentiellt skadlig för miljön – inom miljöstraffrätt är det dock åklagaren, precis som är fallet gällande brottslighet i övrigt, som har den fulla bevisbördan.

Men man behöver inte bevisa att en specifik skada har uppkommit utan det är tillräckligt att visa att det förelegat en risk för skada, vilket NFC (Nationellt forensiskt centrum) är väldigt duktiga på att identifiera när de genomför sina analyser, menar Helena Eckerrot Flodin.

ickel och koppar. Tingsrätten konstaterade att det var fråga om en så extrem förorening av tungmetaller att avfallet innebar en påtaglig risk för människors hälsa, liksom för djur och växter. I slutet av maj fann tingsrätten åtalet styrkt och dömde de fyra inblandade för grovt miljöbrott till mellan ett och fyra års fängelse.

Helena Eckerrot Flodin, åklagare vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål som drev målet i Örebro tingsrätt, känner sig tillfreds med domen. Just i detta fall var bevisläget gott. Men hon menar att beviskravet för en fällande dom i praktiken kan vara högre när det gäller miljöbrott än vid övrig brottslighet.

-Jag tycker att det är särskilt svårt att bevisa uppsåt eftersom det ofta anförs att miljölagstiftningen är krånglig och därför är svår att förstå. Man kommer därför ofta undan straffansvar. Men den som bedriver verksamhet ska ha kunskap om detta. Om du kör bil på vänster sida av vägen räcker det inte med att säga att du inte visste att det var högertrafik.

-Det är lätt att ”fokusförskjuta”; att man som försvarare kastar in dimridåer i förhoppning om att det ska verka tekniskt komplext, även om så inte är fallet.

Miljöbrottmål ställer ökade krav på en viss pedagogisk skicklighet för att kunna övertyga rätten om varför ett åtal ska vinna bifall.

Miljöbrott skiljer sig från annan typ av brottslighet genom att de flesta gärningarna - till skillnad från batterimålet – sker av oaktsamhet. De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken utgör riktmärke för vad som kan anses vara aktsamt, vilket i sig kan föranleda knepiga bedömningar. EU ställer krav på tydliga sanktioner, och miljöbrottsdirektivet syftar till att stärka efterlevnaden av straffrättsliga påföljder. Enligt miljöbalken är det oftast verksamhetsutövaren som bär bevisbördan för att ett en viss åtgärd inte är potentiellt skadlig för miljön – inom miljöstraffrätt är det dock åklagaren, precis som är fallet gällande brottslighet i övrigt, som har den fulla bevisbördan.

-Men man behöver inte bevisa att en specifik skada har uppkommit utan det är tillräckligt att visa att det förelegat en risk för skada, vilket NFC (Nationellt forensiskt centrum) är väldigt duktiga på att identifiera när de genomför sina analyser, menar Helena Eckerrot Flodin.