År 2015, när Parisavtalet skrevs under och FN antog Agenda 2030 är en vattendelare, började finansmarknaden ses som en del av lösningen snarare än en del av problemet vid omställningen mot ett mer koldioxidsnålt samhälle. Finansmarknaden har nämligen möjlighet att bidra med det som den kan bäst - att allokera kapital till vinstdrivande verksamheter som samtidigt bidrar till miljömål eller sociala mål. Sustainable Finance, eller hållbar finans, har därför seglat upp som ett centralt begrepp på finansmarknaden de senaste åren.
Hör Magnus Schmauch berätta om Sustainable Finance och finansmarknadens roll och de utmaningar som finns i podden Juridikens värld.
Under de senaste åren har medvetenheten om våra utmaningar med den globala uppvärmningen ökat och därmed också fokus på finansmarknadernas roll i den nödvändiga omställningen mot ett mer hållbart samhälle. Magnus Schmauch är Juris doktor och Senior Counsel på Wigge och Partners advokatbyrå och har nyligen gett ut en bok, ”Hållbarhetsreglerna på finansmarknaden” (Norstedts Juridik).
– Min förhoppning är att boken ska göra det lite lättare att navigera regelverken och ge stöd och vägledning i det praktiska arbetet med det nya regelverket, säger Magnus Schmauch.
Frågan om hur finansmarknaden bör regleras har pendlat fram och tillbaka. Finanskriser har ofta medfört ökad regelutveckling. Ett exempel är finanskrisen 1929 då strängare tillsyn över banker och företagens finansiella rapportering infördes. Ett annat är finanskrisen 2008 då omfattande reglering i syfte att ytterligare stärka den finansiella sektorns motståndskraft mot olika finansiella kriser tillkom. 2015 inleddes en ny, avgörande period för regleringen av de finansiella marknaderna. FN:s generalförsamling antog en ram för global hållbar utveckling, Agenda 2030. Agenda 2030 omfattar tre dimensioner av hållbarhet: ekonomisk, social och miljömässig. Samma år skrev 196 länder – och senare även EU – under Parisavtalet som syftar till att stärka åtgärderna mot klimatförändringarna. I Parisavtalet sätts tydligt målet att begränsa den globala uppvärmningen, men även att göra finansiella flöden förenliga med vägen mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling.
Åsikterna går isär om varför finansmarknaden ska vara reglerad men det finns konsensus kring att reglering inte behöver vara något negativt. Frågan är hur regleringen ska utformas. I sin bok tar Magnus Schmauch upp Thierry Bonneau som säger att det finns 3 huvudsakliga skäl till att finansmarknaden ska regleras.
1. Stabilitet, integritet (eller trovärdighet alternativt förtroende) och transparens. Frågan om stabilitet har ett nära samband med regleringen av riskhanteringen i finansiella företag som banker och värdepappersföretag, en reglering som bland annat bestämmer hur sådana företag ska organiseras och utöva sin verksamhet. Stabilitet, reglerad riskhantering och uppförandetillsyn har alla riskhantering i fokus.
2. Förtroendet för finansmarknaden. Förtroendet är en förutsättning (men inte den enda) för en stabil och väl fungerande finansmarknad som kan bidra med en effektiv allokering av kapital i det finansiella systemet.
3. Betydelsen av transparens. Huvudargumentet för ökad transparens på finansmarknaden är det marknadsmisslyckande som följer av informationsassymetrier.
Reglerna om hållbar finans, Sustainable Finance, är en del av reglerna på finansmarknaden och består av fyra huvuddelar (se nedan). Tanken är att integrera miljö-, sociala och styrelsemässiga faktorer i finansiella beslut och investeringar och använda den finansiella värdekedjan för att finansiera inte bara avkastning och vinst utan också främja återinvesteringar i miljö, klimat, natur och sociala domäner.
EU taxonomin
Tillhandahåller en klassificeringsmodell för ekonomiska verksamheter som ska anses bidra till klimat- och miljömål. Den gäller sedan juli 2020 och har kompletterats med delegerade akter som tillhandahåller detaljerade klassificeringskataloger. Den senaste ändringen kommer börja tillämpas den 1 januari 2024.
Den andra delen i regelverket handlar om transparens.
Det är främst förordningen om hållbarhetsrelaterade upplysningar, SFDR, som avses i den här delen. Till den här delen räknas även det nya direktivet om företagens hållbarhetsrapporter, som ska börja tillämpas under det finansiella året 2024.
Den tredje delen av regelverket tillhandahåller olika verktyg för marknadens aktörer.
De viktigaste regelverken i det här avseendet är reglerna om referensvärden som kom 2020 och EuGBS-förordningen som ska börja tillämpas inom kort.
Den fjärde delen av regelverken är ESG-betygen, där kommissionen i juni 2023 föreslog ny reglering för företag som tillhandahåller betygen.
ESG-betyg kommer att utgöra ett viktigt komplement i hållbar finans eftersom de kan skapa datapunkter för olika upplysningar och investeringsbeslut när data saknas i övrigt.
Vilka är det då som berörs av detta? Här har man tre olika målgrupper i åtanke.
1. Rapporterings- och upplysningskrav tillgodoser behovet av hållbarhetsrelaterade upplysningar för investerare, däribland kapitalförvaltare, som bättre vill förstå de risker och möjligheter som hållbarhetsfrågor medför för deras investeringar och investeringarnas inverkan på människor och miljö.
2. En annan grupp potentiella intressenter består av aktörer i det civila samhället, däribland icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter, som på ett bättre sätt vill hålla företagen ansvariga för deras påverkan på människor och miljö.
3. Andra berörda parter kan också använda hållbarhetsinformation som lämnas i årsredovisningar, i synnerhet för att främja jämförbarhet mellan och inom olika marknadssektorer.
Hela avsnittet om Sustainable Finance och finansmarknadens roll kan du lyssna på i podden Juridikens värld.