Samma år som Napoleon krönte sig själv till kejsare i Frankrike 1804 trädde Code Civil i kraft – den juridiska motsvarigheten till triumferna på slagfältet. Genom militära erövringar och kolonialiseringen kom Code Civil att införas i en lång rad länder. Under frihetstiden 70 år tidigare hade 1734 års lag sett dagens ljus i Sverige, där man i stället ville visa vördnad för de historiska rötterna. Medan Code civil knöt an till den franska revolutionen var 1734 års lag snarare ”det sista andetaget av en döende värld”. Filippo Valguarnera, docent i rättshistoria, berättar i podden Juridikens värld om två väsensskilda lagstiftningsprojekt som gick olika öden till mötes. Han gör också en djupdykning i historien och listar de fem största juridiska reformerna under de senaste 200 åren!
I december 1804, några år efter sin egen statskupp, satte den 35-åriga Napoleon själv kronan på sitt huvud och blev därmed Frankrikes kejsare. I spåren av det kaos som präglade åren kring den franska revolutionen välkomnade många en stark ledare som kunde stävja den allmänna turbulensen.
Samma år trädde Code civil i kraft – eller Code Napoléon som den också kallas. Därmed förenades den sydfranska rätten (baserad på romersk rätt) och den nordfranska (baserad på germansk sedvanerätt). Resultatet blev något helt nytt och har beskrivits som den juridiska motsvarigheten till Napoleons triumfer på slagfältet.
– Code civil symboliserar Napoleon själv, hans personliga karisma. Det var också en symbol för den nya franska staten, och för modernitet. Det finns inget rättsligt dokument som har uppnått den typen av kulturell status, konstaterar Filippo Valguarnera, i Juridikens värld.
Tillsammans med Max Lyles var han redaktör för jubileumsboken Norstedts Juridik 200 år som nyligen gavs ut. I sitt egenskrivna bidrag till antalogin, Lagboken som symbol, beskriver han Code civils oerhörda genomslag.
– I fransk rätt befästes nu att det inte längre finns olika rättsordningar för olika individer beroende på status, rangordning och liknande – utan en och samma rättsordning skulle gälla för alla. Det var en revolutionär nyhet!
Den språkliga klarhet som kännetecknar Code civil, som brukar mötas av beundrande tillrop än i våra dagar, ska ses i ljuset av revolutionens misstänksamhet mot juristkåren: ambitionen var att vanligt folk skulle begripa rättsläget utan att behöva vända sig till en advokat.
– Lagstiftningen hade som en grundläggande politiska mål att vara läsbar av vem som helst, även om upphovsmännen, juristerna, nog inte trodde att det var möjligt att åstadkomma det.
– Det sägs att Napoleon själv, som bevisligen var en upptagen man, närvarande vid omkring en tredjedel av den författande kommitténs möten. Hans huvudsakliga funktion var att lyssna på juristerna och när han, som inte var jurist, inte förstod något så krävde han att det skulle bli tydligare.
Han var folkets ställföreträdare i det avseendet?
– Ja, och han gillade slutresultatet. Det sägs att han vid slutet av sitt liv, fången på ön Sankta Helena, har sagt något i stil med: "mina segrar har raderats av Waterloo men åtminstone kommer Code civil att stå kvar som ett monument".
Code civil brukar också omhuldas för sin språkliga skönhet – en slags juridisk poesi om man så vill.
– Det finns en språklig elegans till den grad att Stendhal, den store franske skalden skrev i ett brev – måhända med viss humor – att han tvingade sig själv att läsa en sida i Code civil varje kväll för att förbättra sin egen franska.
Som ett exempel på detta lyfter Filippo själv fram artikel 544, där äganderätten definieras.
– Den beskrivs ungefär som rätten att disponera och njuta av ting på det mest absoluta sättet. Jean-Étienne-Marie Portalis, den stora franska juristen, gör här ett språkligt fel på poetiska grunder: ”på det mest absoluta sättet”, skriver han. Inget kan ju vara mer absolut än något annat, men han använder uttrycket för att signalera hur viktigt den här rättigheten är i det i moderna Frankrike.
– Det är på äganderätten som Code civil byggs, det är grunden för hela lagboken och den franska civilrätten.
– När revolutionen förstör det gamla feodalsamhället måste man hitta en ny ideologi, något som kan ersätta den gamla monarkiska ideologi, och det bästa man kunde hitta var äganderätten.
Med tiden skedde en radikalisering skedde hos en ny generation av franska jurister, där en närmast kultliknande respekt för Code civil växte fram.
– Det som händer hos flera rättsvetenskapare under 1800-talet är att de börjar se det som ett slutet system. Det ansågs inte längre vara möjligt att använda sig av naturrättsliga principer för att fylla ut luckor i lagtexten på det sätt som upphovsmännen hade utgått ifrån.
Genom 1800-talets militära erövringar och och kolonialiseringen kom Code Civil att införas i en lång rad länder och har på så sätt gjort avtryck långt utanför Frankrikes gränser.
– Den exporterades till följd av Napoleons arméer, på ett forcerat sätt givetvis, men också tack vare sin kvalité.
Hur kommer det sig att Code civil har överlevt fram till våra dagar?
– Genom praxis. Tack vare att abstraktionsnivån är rätt hög, reglerna går inte in på enskilda detaljer utan hanterar det på en övergripande nivå – från ett fågelperspektiv – och på så vis har franska domstolar kunnat genomföra stora ändringar i den franska civilrätten utan att lagstiftaren behövt göra ingrepp i själva texten. Även om vissa revideringar är på gång.
Gör det ont i dig som rättshistoriker om man gör ingrepp i själva urkällan?
– Haha, ja, det är lite som att rita på Mona Lisa.. men samtidigt: utan förändring ingen rättshistoria!
Vi förflyttar oss till Sverige 70 år tillbaka i tiden, nämligen till år 1734. Till den epok som kallas frihetstiden – det vill säga friheten från det kungliga envälde som hade upphävts 15 år tidigare. Riksdagen med sina fyra stånd styrde riket, de två partierna hattarna och mössorna kämpade om inflytande, och Carl von Linné skulle strax få sitt genombrott som vetenskapsman.
Många år dessförinnan, i oktober 1686, under stormaktstidens glansdagar, hade kung Karl XI utfärdat den resolution som utgjorde startskottet för ett stort lagstiftningsprojekt. Vissa problem tillstötte dock längs vägen – inte minst det stora nordiska kriget – varför det skulle dröja innan 1734 års lag till sist fann dagens ljus.
– Initiativet kom sig av att landslagen och stadslagen var närmast oläsliga för en modern svensk. Mina lärarkollegor på den tiden fick till stor del ägna sig åt att översätta paragraferna, ibland med ganska tveksamma resultat. Dessutom ville man nu med hjälp av hovrättens praxis uppdatera lagstiftningen, säger Filippo, som i sin text Lagboken som symbol gör en komparativ studie mellan Code civil och 1734 års lag.
I det sistnämnda fallet skulle jaktfrågan visa sig bli den mest komplicerade tvistefrågan, vilket försenade projektet med flera år. Såväl bondeståndet som prästeståndet hävdade nämligen att jakträtten tillföll alla markägare medan adeln menade att det var ett exklusivt adligt privilegium. Det slutade med att man till sist tog bort det känsliga kapitlet från byggningabalken – man undvek alltså problemet genom att inte reglera frågan.
Vördnaden för de egna historiska rötterna var betydligt mer framträdande än den revolutionära Code civil, bland annat höll man fast vid den sedan tidigare etablerade balkindelningen.
1734 års lag präglades också av nationalromantiska böjelser – vilket knöt an till den litteratur i samma anda som kom under sent 1600-tal. Det kanske mest välkända verket i denna genre är Olof Rudbeck den äldre, som med stor övertygelse argumenterade för att Sverige i själva verket är platsen för den sjunkna ön Atlantis.
– Carl Lundius, Rudbecks svärson, var djupt involverad i arbetet med lagen. Han hade i ett tidigare rättshistoriskt verk argumenterat för att det fanns en koppling mellan Zamolxis, en mytomspunnen gestalt i antika Thrakien, och svenskarna – och att denne var hjärnan bakom Sveriges gamla lagar.
– Lagen skulle inte signalera en förändring av samhället utan snarare befästa idén om nationen och dess historiska rötter, ett slags monument över Sveriges historia.
Precis som med Code civil har den svenska motsvarigheten, med sin koncisa, närmast lakoniska, stil, väckt beundran för sin språkliga klarhet.
– Bestämmelserna är korta och befallande. Genom att undvika krångliga meningar och detaljrika lagrum stärktes textens auktoritet. Det är inte en lagstiftare som slösar med ord, konstaterar Filippo.
Hur står sig den sig rent stilistiskt i jämförelse med Code civil?
– Den ursprungliga texten är vacker på många sätt, men långt ifrån lika poetisk.
– Till skillnad från Code civil så är det en lagstiftning som saknar fågelperspektiv, utan man riktar in sig på enskilda situationer. Detta föråldrade lagstiftningen mycket snabbt när samhället förändrades med de liberala idéer och tekniska nyheter som snart skulle komma.
"Medan Code civil 1804 var den rättsliga summeringen av en borgerlig revolution, var 1734 års lag rent innehållsmässigt det sista andetaget av en döende värld”, som Filippo skriver i sitt bidrag till antalogin Norstedts Juridik 200 år.
Hur kommer det sig att Sverige aldrig fick någon motsvarighet till Code civil?
– Vi hade chansen under tidigt 1800-tal, det fanns liberala röster, bland annat Johan Gabriel Richert, som försökte införa en svensk motsvarighet. Det närmaste man kom var ett förslag till allmän civillag 1826. Men Högsta domstolen riktade stenhård kritik mot förslaget, vilket framförallt motiverades av att reformen ansågs ligga alltför långt bort från våra historiska rötter.
– Att vi aldrig fick en svensk motsvarighet har utan tvekan haft en stor påverkan; hur vi ser på såväl civilrätten som rättskällorna, konstaterar Filippo.
Vilka är de fem mest betydelsefulla juridiska reformerna i Sverige under de senaste 200 åren? Lyssna på Filippo Valguernera i Juridikens värld!