I december förra året trädde en ny lag om visselblåsare i kraft. Alla utom de medelstora företagen ska ha rapporteringskanaler för visselblåsare på plats senast den 17 juli i år. Men då lagen endast ger ett ramverk för de skyldigheter som arbetsgivarna har råder det stor osäkerhet om hur man ska leva upp till kraven.
”Vi har nu kommit in i en genomförandefas där det finns en mängd praktiska frågor som väntar på sina svar”, säger Naiti del Sante, en av Sveriges främsta experter om visselblåsare.
EU:s visselblåsardirektiv antogs i oktober 2019 och genomfördes i svensk rätt genom en ny visselblåsarlag (2021:890) som trädde i kraft den 17 december förra året. Lagen innebär ett totalt omgjort regelverk med ett i många avseenden helt nytt innehåll.
– Det nya direktivet är väldigt detaljerat och därför ganska svårt att tyda. Man kan verkligen svara med juristens typiska ”det beror på” i många lägen, säger Naiti del Sante.
– Lagen visar på ett schema hur man ska göra när man ska visselblåsa. Det pekar ut vem som är skyddad, när man är skyddad, i vilka situationer det är ok att visselblåsa och när man kan vända sig till media eller myndigheter.
Naiti del Sante är till vardags jurist på arbetsmarknadsdepartementet. Hon har stor erfarenhet av lagstiftningsarbete och har arbetat med att införa EU:s visselblåsardirektiv i svensk rätt. Hon är också författare till flera böcker i arbetsrätt och en flitigt anlitad föreläsare vid universitet och andra utbildningar.
Lagen ger bara de yttre ramarna, den ger inga svar på vad som är en godtagbar utredning eller åtgärd.
Den 31 maj kommer hon att vara med på Arbetsrätt 2022 – en årlig nyhetsdag för arbetsrättare som anordnas av Norstedt Juridik. Tillsammans med Jenny Walander Wadström, advokat och ansvarig för Roschiers verksamhet inom employment, kommer hon gå igenom erfarenheter och praktisk tillämpning av den nya lagen så här långt.
– Jag och Jenny kan ge praktiska råd om hur man göra i praktiken, hur man bygger upp rutiner och vilken dokumentation som krävs. Arbetsmiljöverket kan begära att ta del av den vid sin tillsyn. Man ställs inför en mängd olika problem som lagen inte ger klara besked om. Det är jättemycket frågor kring detta.
– 17 december förstod alla att de måste ha något på plats inom ett halvår, vilket är en ganska kort tid i sammanhanget. Rutiner och system för att anmäla och utreda ska finnas, och de ska garantera att visselblåsarens identitet är skyddad, förklarar Naiti del Sante.
Arbetsgivare riskerar vite vid brister
Andra praktiska frågor är exempelvis vad det innebär att ”dela interna rapporteringskanaler” eller hur krav på dokumentation ska uppfyllas. Vad krävs för att ha uppfyllt kravet på att ha ”förfaranden för rapportering och uppföljning” (5 kap. 1 §)?
– Lagen ger bara de yttre ramarna, den ger inga svar på vad som är en godtagbar utredning eller åtgärd. Om du inte har vidtagit åtgärder och försökt rätta till ett missförhållande kan visselblåsaren gå externt till myndighet eller media, och det vill man ju ofta undvika.
Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet och får rikta förelägganden mot alla som är skyldiga att ha interna visselblåsarförfaranden. Tillsynen är viktig för att säkerställa att lagen ska fylla sitt syfte. En verksamhet som inte lever upp till kraven kan bli föremål för vitessanktioner.
Visselblåsarlagen har också att förhålla sig till annan lagstiftning och det kan uppstå gränsdragningsproblem. Det grundlagsskyddade meddelarskyddet och skyddet som arbetstagare redan har via LAS, bidrar till att göra rättsområdet komplicerat. Dessutom har vårdpersonal både i offentlig- och privat sektor, samt personer inom finansbranschen, inte bara en rättighet att rapportera om oegentligheter, utan även en skyldighet att göra det.
– Jag tycker att det är viktigt att arbeta preventivt, inte bara reaktivt. Att tidigt ta hand om och åtgärda missförhållanden, identifiera vilka problem som kan uppstå, säger Naiti del Sante.
