En lageranställd har varit skyldig att lyda arbetsgivarens order om att bära ansiktsskydd i lagerlokalerna för att motverka smittspridning av covid-19, enligt en dom i Arbetsdomstolen. Det har därmed funnits laga grund för att avskeda den anställde när han vägrat det och även varit frånvarande under en vecka.
Målet i Arbetsdomstolen (AD) rörde en anställd på ett lager i Kungens Kurva söder om Stockholm. I april 2021 infördes ett obligatoriskt krav på att bära ansiktsskydd på lagret. Den anställde hävdade att han skulle få huvudvärk, sömnsvårigheter och förvärrad tinnitus av att bära ansiktsskydd. När konflikten inte kunde lösas och han fortsatte att vägra bära ansiktsskydd avskedades han och tvisten om uppsägningen hamnade i domstol.
Den anställde hade vid upprepade tillfällen i strid mot bolagets beslut vistats i lagerlokalerna utan ansiktsskydd. De hade också lett till att han uteblivit från arbetet under en vecka. Bolaget hade förklarat varför beslutet hade fattats och att han var skyldig att följa det. Han hade också, så långt bolaget ansåg det möjligt, erbjudits att arbeta utan ansiktsskydd.
AD, som alltså ogillar arbetstagarens ogiltigförklaring av avskedandet, utgår från att det inte krävdes särskilt stöd i lag eller kollektivavtal för att bolaget, till följd av sin arbetsledningsrätt, skulle få beordra den anställde att bära ansiktsskydd i lagerlokalerna.
Skyldigheter att följa arbetsgivarens order
Men arbetstagaren hade två relevanta invändningar som AD prövade; den ena var att en order som arbetsgivaren inser, eller borde ha insett, är avtalsstridig inte behöver följas, den andra var att ordern skulle utsätta arbetstagaren för fara för liv eller hälsa om den följdes.
AD konstaterar att det fanns en överenskommelse om att arbetstagaren fick vistas i vissa delar av lagerlokalen utan ansiktsskydd, men han gjorde det även i andra delar av lokalen för vilka det saknades en överenskommelse. Om det inte fanns en överenskommelse kunde bolaget därmed inte heller inse att ordern att använda ansiktsskydd i de delarna av lokalen var avtalsstridig.
Objektiva fynd om ohälsa saknades
Att det generellt skulle vara förenat med en påtaglig hälsofara att under vistelse i lagerlokalerna bära t.ex. ett visir som täcker hela ansiktet saknades det utredning som stödde. Den bevisning som fanns om att arbetstagaren skulle få huvudvärk, sömnsvårigheter och förvärrad tinnitus av att bära ansiktsskydd bestod endast hans egna uppgifter som lämnats under sanningsförsäkran. De läkarintyg som fanns verkade enligt AD vara baserade på hans egna uppgifter till läkarna snarare än en objektiv medicinsk bedömning. Därmed är det inte heller visat att det var försvarligt att låta bli att följa ordern på grund av att hans hälsa påtagligt försämras av det.
AD uttalar dessutom att beslutet om ansiktsskydd fattades under en pandemi i syfte att förhindra eller minska risken för smitta på arbetsplatsen av en då både allmän- och samhällsfarlig sjukdom, vilket den anställde både insåg och fick tydligt förklarat för sig.
Att i det läget vid upprepade tillfällen trotsa beslutet genom att vistas i lagerlokalerna utan att bära ansiktsskydd är ett mycket allvarligt brott mot vad som ålegat honom i anställningen. Detsamma gäller hans veckolånga frånvaro från arbetet.
AD 2020 nr 50
%20(1)%20(004).jpg.png)