Högsta domstolen (HD) har i en ny dom tagit ställning för att ett upphandlat ramavtal ger leverantören en ensamrätt att leverera de tjänster som ramavtalet omfattar. Beställarens köp utanför ramavtalet innebär därmed avtalsbrott. Enligt upphandlingsexperten Pernilla Norman förefaller det emellertid som att HD:s dom trots det innebär ett avsteg från vad som hittills har gällt avseende ramavtals bindande verkan.
Nordens Välfärdscenter, som är en institution inom Nordiska ministerrådets social- och hälsosektor, genomförde en upphandling av information, varumärke och integrerad kommunikation. Upphandlingen genomfördes enligt gamla LOU (ÄLOU). I upphandlingsdokumenten angavs att avtal endast skulle komma att tecknas med en leverantör. Underlaget innehöll även långtgående krav med förpliktelser för vinnande leverantör att leverera enligt beställaren avrop under avtalstiden. Avtalet innehöll dock inte några volymgarantier.
Under avtalstiden köpte Nordens Värlfärdscenter tjänster som omfattades av avtalet från andra aktörer än den leverantör som vann upphandlingen.
Leverantören stämde beställaren för kontraktsbrott och yrkade ersättning för den skada som dessa köp utanför avtalet medfört för Leverantören. Nordens Välfärdscenter bestred talan med motiveringen att ramavtalet inte innebar någon ensamrätt för Leverantören.
Högsta domstolens prövning
HD prövade frågan om ramavtalet innebar en ensamrätt för Leverantören att leverera sådana tjänster som ramavtalet omfattar.
HD inleder med att konstatera att i avtal som föregåtts av offentlig upphandling är det inte relevant att fastställa den gemensamma partsviljan. Istället får avtalsinnehållet fastställas med ledning av ramavtalets ordalydelse, vad som står i upphandlingsdokumenten, samt andra objektiva kriterier. Vidare slår HD fast att även om ÄLOU ska tillämpas i det aktuella målet så gäller motsvarande enligt nuvarande LOU. HD:s dom har alltså betydelse för bestämmandet av vad som är gällande rätt även fortsättningsvis.
I domen går HD igenom de tolkningsprinciper som gäller för tolkning av avtal som tillkommit genom offentlig upphandling. Domstolen framhåller att utgångspunkten är en helhetsbedömning där avtalet och dess syfte sätts i sitt upphandlingsrättsliga sammanhang.
HD konstaterar att ramavtalet innehåller långtgående förpliktelser för leverantören avseende leveranskapacitet, leveransskyldigheter samt att prioritera beställaren som kund. En möjlighet för beställaren att köpa de aktuella tjänsterna utanför ramavtalet från annan leverantör skulle innebära att avtalet inte ger Leverantören några självständiga rättigheter, vilket skulle begränsa ramavtalets värde för Leverantören.
Enligt HD blir obalansen särskilt tydlig av att Beställaren inte åtar sig att beställa någon viss minsta volym. Detta tillsammans med en klausul om tolv månaders uppsägningsrätt, anser HD ge stöd för att avtalet är exklusivt. Om ramavtalet inte hade inneburit någon ensamrätt hade uppsägningsmöjligheten inte behövts.
Vid en samlad bedömning kommer HD fram till att avtalet ger Leverantören en ensamrätt att leverera de tjänster som ramavtalet omfattar. Beställarens köp utanför ramavtalet innebär därmed avtalsbrott.
Rättslig analys
Det är intressant att HD tar upp ett mål som rör frågan om innebörden av ramavtal. HD har i målet gjort en samlad bedömning av innehållet i såväl ramavtalet som i upphandlingsdokumenten. Detta kan tyckas självklart sett ur perspektivet att avtalet och upphandlingsdokumenten utgör grunden för tolkning av avtal som tillkommit genom offentlig upphandling.
Något mer märkligt förefaller det emellertid ur perspektivet att det sedan lång tid varit den gängse uppfattningen att parterna till ramavtal är ömsesidigt förpliktade av avtalet. I fall där en beställare tecknat ramavtal med flera leverantörer så är beställaren bunden att göra sina köp från någon av ramavtalsleverantörerna. I prop. 2006/07:128 uttrycks det som att beställaren i en sådan situation är förpliktad i förhållande till var och en av ramavtalsleverantörerna.
Även om HD i det enskilda fallet kom till slutsatsen att ramavtalet ger leverantören en exklusiv rätt, att beställaren är bunden av ramavtalet, så öppnar HD:s resonemang för att det skulle vara möjligt att göra en annan bedömning i en annan situation där avtalet och upphandlingsdokumenten har en annan ordalydelse. I domen hänvisar HD till såväl förarbeten och praxis som doktrinen. Emellertid görs ingen hänvisning till förarbetena till ÄLOU och skrivningarna där om effekterna av ramavtal. Detta kan tyckas märkligt.
Värt att notera är att ett justitieråd var eniga med majoriteten vad avser domslutet, men skiljaktig avseende motiveringen. Därtill var två justitieråd skiljaktiga och ansåg att ramavtalet inte ger leverantören någon exklusivitet.
Slutsatsen blir att det förefaller som att HD:s dom innebär ett avsteg från vad som hittills har gällt avseende ramavtals bindande verkan.
HD mål nr 4071-20, dom av den 30 juli 2021
Idermark och Lagerwall Reklam AB ./. Nordens Välfärdscenter
Advokatfirman LexIT
Pernilla Norman & Wictor Wallenius
Pernilla Norman
Wictor Wallenius
