Lottning är tillåtet för att begränsa antalet anbudssökande vid en offentlig upphandling med selektivt förfarande, enligt en dom i Högsta förvaltningsdomstolen. Det är Kammarkollegiets upphandling av IT-konsulttjänster som prövats av Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).
I september 2020 bjöds leverantörer in att lämna anbudsansökan i upphandlingen. Av inbjudan framgick att högst tio anbudssökande skulle få lämna anbud för två av de fem anbudsområdena. Om fler anbudssökande uppfyllde samtliga krav skulle en begränsning göras där anbuden till sist skulle särskiljas genom lottning under överinseende av notarius publicus.
Varken av lagtext, förarbeten eller praxis framgår vilken typ av kriterier och regler som får användas för att begränsa antalet anbudssökande eller om lottning ingår bland dessa. I RÅ 2009 ref. 60 har dåvarande Regeringsrätten godkänt lottning vid ett öppet förfarande, bl.a. eftersom en sådan metod inte gynnar någon av deltagarna på någon annans bekostnad. HFD framhåller att det som är under bedömning vid ett selektivt förfarande är leverantörernas förmåga att utföra det kontrakt som ska tilldelas.
Lottning som slutlig metod för särskiljning
Det bör vara tillåtet att använda lottning som urvalsmetod, förutsatt att myndigheten först har bedömt anbudssökandenas förmåga att utföra kontraktet utifrån uppställda kvalificerings- och begränsningskriterier. Det är också precis så som Kammarkollegiet agerat.
Vid selekteringen har först de i inbjudan uppställda kraven tillämpats för att kvalificera anbudssökandena. Därefter har särskiljning skett genom de i inbjudan angivna begränsningskriterierna. Först därefter har lottning använts som den slutliga metoden för att skilja anbuds-sökandena åt. HFD:s slutsats är därför att Kammarkollegiet, genom att i slutskedet skilja likvärdiga anbudssökande åt genom lottning för att begränsa antalet sökande till det i inbjudan angivna högsta antalet, inte hade brutit mot upphandlingsregelverket
