EU-domstolen: Krävs inte att transpersoner gör könskorrigering för att få registrera sitt rätta kön
Marios Iacovides, docent i europarätt, skriver om målet Deldits om GDPR och könsidentitet. EU-domstolen förklarar att medlemsstaterna inte kan kräva att transpersoner går igenom könskorrigerande operation för att få registrera och ändra sitt rätta kön.
Bakgrund till målet
Vad har dataskyddsförordningen GDPR med könsidentitet att göra? Detta mål rör sig i gränslandet mellan registrering och behandling av personuppgifter och könsidentitet. Det svarar på frågan om vilka bevis och intyg en medlemsstat kan kräva från transpersoner för att registrera deras rätta könsidentitet.
Målet är ett förhandsavgörande från Ungern, i ett mål om en tvist mellan personen VP å ena sidan och Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság (Ungerns nationella migrationspolismyndighet) å andra sidan.
VP är en iransk medborgare som sökte asyl i Ungern. VP är en man, men registrerades som kvinna vid födelsen. Olika läkarintyg (exempelvis från specialister inom psykiatri och gynekologi) bekräftar VP:s manliga kön, hans manliga utseende, samt transsexualism.
År 2014 fick VP sin flyktningsstatus på grund av transsexualism erkänd och han beviljades uppehållstillstånd i Ungern som resultat. VP registrerades dock som kvinna och med ett kvinnligt namn i asylregistret av asylmyndigheten.
År 2022 lämnade VP in en ansökan till asylmyndigheten och begärde att de uppgifter om namn samt könstillhörighet som hade registrerats i asylregistret skulle ändras för att reflektera hans rätta namn och kön. Som stöd till sin ansökan bifogade VP de olika läkarintygen som han hade lämnat in under asylprövningen. Asylmyndigheten beslutade att avslå hans ansökan med anledning av att VP inte hade styrkt att han hade genomgått en könskorrigerande operation.
VP överklagade beslutet till Fővárosi Törvényszék (Överdomstolen för Budapests stad, Ungern). VP baserade sina argument på unionsrätten, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsförordningen) och stadgan om de mänskliga rättigheterna.
Överdomstolen hyste tvivel om tolkningen och tillämpningen av dataskyddsförordningen och andra bestämmelser i unionsrätten i målet och den bestämde sig att vilandeförklara målet och ställa frågor till EU-domstolen för att klargöra rättsläget. Den hänskjutande domstolen ville få veta om den ungerska asylmyndigheten hade en skyldighet att rätta uppgifter om könsidentitet i det nationella registret och i så fall vilken bevisning VP behövde lägga fram för att stödja sin ansökan om rättelse samt om han var tvungen att bevisa att han hade gått igenom en könskorrigerande operation.
Dataskydd, rätten till rättelse och principen om riktighet
Till stöd för sin talan hade VP vid den nationella domstolen åberopat rätten till rättelse, en av de rättigheter som följer av dataskyddsförordningen. EU-domstolen inledde därför sin analys i förhandsavgörandet med att uppmärksamma den hänskjutande domstolen om några rättsliga utgångspunkter som har att göra med rätten till rättelse.
Till att börja med föreskriver artikel 16 i dataskyddsförordningen att en registrerad person ska ha rätt att få felaktiga personuppgifter som rör honom eller henne rättade av den personuppgiftsansvarige utan onödigt dröjsmål. Dessutom ska den registrerade ha rätt att komplettera ofullständiga personuppgifter, bland annat genom att tillhandahålla ett kompletterande utlåtande.
Rätten till rättelse hänger ihop med principen om riktighet som finns i artikel 5 i dataskyddsförordningen. Enligt artikel 5(d) ska personuppgifter som behandlas vara riktiga och om nödvändigt uppdaterade och alla rimliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa att personuppgifter som är felaktiga i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas antingen raderas eller rättas utan dröjsmål.
EU-domstolen påpekade att artikel 16 även ska tolkas mot bakgrund av skäl 59 i dataskyddsförordningen. Enligt detta skäl bör förfaranden fastställas som gör det lättare för registrerade att utöva sina rättigheter enligt förordningen, inklusive mekanismer för att begära och i förekommande fall kostnadsfritt få tillgång till och bland annat erhålla rättelse av personuppgifter.
Trots det så fanns det inga sådana mekanismer i den relevanta ungerska lagstiftningen. Den ungerska asyllagen innehåller endast en allmän bestämmelse om rättelse av felaktigt införda uppgifter. Enligt artikel 83/A § punkt 5 i den ungerska lagen är asylmyndigheten skyldig att i asylregistret ex officio radera otillåtet införda uppgifter, rätta felaktigt införda uppgifter och komplettera registret med uppgifter som saknas. Lagen föreskriver dock inget förfarande för erkännande av byte av könsidentitet och byte av förnamn och inte heller vilka förutsättningar skulle gälla för att få ett sådant erkännande och rättelse.
EU-domstolen påpekade även att artikel 16 i dataskyddsförordningen är ett konkret uttryck för artikel 8.2 andra meningen i stadgan. Enligt den senare artikeln har var och en rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få dessa uppgifter rättade om de är felaktiga.
Slutligen underströk EU-domstolen även den bredare kontexten som informerar tolkningen av artikel 16 i dataskyddsförordningen. Syftet med förordningen, enligt artikel 1 samt skälen 1 och 10 däri, är att säkerställa en hög nivå på skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter som följer både av artikel 8.1 i stadgan och av artikel 16.1 FEUF. Därför ska all behandling av personuppgifter vara förenlig med de principer som följer av artikel 5 i dataskyddsförordningen, inklusive principen om riktighet, samt uppfylla de förutsättningar för laglig behandling som följer av artikel 6 i förordningen. I ljuset av detta utgör uppdatering av behandlade uppgifter enligt EU-domstolen en väsentlig del av skyddet för den registrerade.
Myndigheter är skyldiga att rätta uppgifter om könsidentitet
Utifrån dessa rättsliga utgångspunkter fortsatte EU-domstolen sin analys med att kontrollera huruvida unionsrätten var tillämplig i målet. EU-domstolen konstaterade att det var ostridigt i det nationella målet att uppgiften om VP:s könsidentitet utgör en ”personuppgift” i den mening som avses i artikel 4.1 i dataskyddsförordningen. Eftersom personuppgiften samlas in och registreras av asylmyndigheten i ett offentligt register, är denna föremål för ”behandling” i den mening som avses i artikel 4.2 i förordningen. Därmed omfattas tvisten av dataskyddsförordningens materiella tillämpningsområde, i enlighet med artikel 2.1 däri. Således är artiklarna 5 (principen om riktighet) och 16 (rätten till rättelse) tillämpliga i målet.
EU-domstolen påpekade att det verkade som att syftet med insamlingen av information om könsidentitet enligt den ungerska asyllagen var att identifiera den registrerade personen. Utifrån detta syfte skulle man därför förväntat sig att uppgiften om könsidentitet måste spegla det riktiga könsidentitet som personen har och uttrycker offentligt vid tidpunkten för införandet i registret snarare än identiteten personen fick vid födseln. Med andra ord, om poängen med registreringen var att kunna identifiera VP, var den personuppgift som registrerades om honom i asylregistret oriktig redan när den infördes. Uppgiftens oriktighet aktualiserar artikel 5 i dataskyddsförordningen. I sin tur skulle detta innebära att VP har rätt att få uppgiften rättad i registret, i enlighet med artikel 16 i dataskyddsförordningen.
Enligt vilken rättslig grund hade då Ungern vägrat att rätta uppgiften? Enligt dataskyddsförordningen är det nämligen endast tillåtet att begränsa rätten till rättelse på de villkor som följer av själva förordningen (se bland annat artikel 23 och skäl 73 däri). Bland annat kan medlemsstaten begränsa rätten till rättelse genom nationell lagstiftning för att skydda det allmänna intresset. EU-domstolen konstaterade dock att Ungern inte hade begränsat räckvidden av rätten till rättelse genom lagstiftning och den ungerska asylmyndigheten hade inte heller motiverat sitt beslut att vägra rättelsen med hänvisning till en sådan lagstadgad begränsning.
Den enda förklaringen för vägran kunde alltså vara att VP inte hade ansetts ha styrkt sin manliga könsidentitet. Detta verkade hänga ihop med att det i Ungern saknades ett förfarande för rättsligt erkännande av transsexualitet. Enligt EU-domstolen kunde dock Ungern inte åberopa denna omständighet för att begränsa VP:s rätt till rättelse enligt artikel 16 i dataskyddsförordningen. Då EU inte har getts sådan behörighet, är medlemsstaterna behöriga att reglera frågor som rör folkbokföring och rättsligt erkännande av könsidentitet.
Ungern kan alltså välja sina regler för folkbokföring och rättsligt erkännande av könsidentitet. Denna behörighet måste dock utövas på ett sätt som respekterar unionsrätten, påminde EU-domstolen. Ungerns nationella lagar kring folkbokföring och könsidentitet måste alltså tillämpas så att de inte strider med unionsrätten, däribland artikel 16 i dataskyddsförordningen och artikel 8 i stadgan. Då Ungerns nationella lagar hindrar en person som VP från att uppfylla ett villkor som är en förutsättning för att personen ska beviljas rättigheter under artikel 16 i dataskyddsförordningen och artikel 8 i stadgan, är dessa i princip oförenliga med unionsrätten.
Rätten till rättelse kräver ingen bevisning om könskorrigerande operation
Artikel 16 i dataskyddsförordningen preciserar inte vilken bevisning som en personuppgiftsansvarig kan kräva för att det ska anses vara styrkt att de personuppgifter som en fysisk person begär rättelse av är oriktiga. I ljuset av det, kunde den ungerska asylmyndigheten kräva från VP att lägga fram bevisning att han hade undergått könskorrigerande operation som villkor för att få utöva sin rätt till rättelse som följer av dataskyddsförordningen?
EU-domstolen noterade att en person som begär rättelse kan vara skyldig att lägga fram relevanta och tillräckliga bevis. Det är ju rimligt, tyckte EU-domstolen, att kräva att man styrker att uppgifterna är oriktiga, om man vill få till en rättelse. Samtidigt innebär beviskravet en viss begräsning av rätten till rättelse, något som endast kan göras under förutsättning att artikel 23 i dataskyddsförordningen iakttas.
Artikel 23.1 i dataskyddsförordningen ger EU och medlemsstaterna möjlighet att begränsa, genom lagstiftning, tillämpningsområdet för vissa av de skyldigheter och rättigheter som föreskrivs i förordningen, bland andra rätten till rättelse enligt artikel 16. Begränsningen måste ske med respekt för andemeningen i de grundläggande rättigheterna och friheterna och förutsatt att den är en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle i syfte att säkerställa bland annat den nationella säkerheten, försvaret, den allmänna säkerheten, brottsbekämpning, viktiga ekonomiska eller finansiella intressen m.m.
EU-domstolen gjorde tre observationer som visade att Ungerns agerande gentemot VP inte var i linje med artikel 23 i dataskyddsförordningen:
- Ungern hade inte begränsat artikel 16 i förordningen genom lagstiftningsåtgärd, utan genom administrativ praxis.
- Den administrativa praxisen undergrävde rätten till personlig integritet (artikel 3 i stadgan) och rätten till respekt för privatlivet (artikel 7 i stadgan). Stadgans artikel 52.3 klargör att de i stadgan garanterade rättigheterna ska ha samma innebörd och åtminstone samma räckvidd som motsvarande rättigheter enligt Europakonventionen, som utgör lägsta tillåtna skyddsnivå för dessa rättigheter. Artikel 7 i stadgan motsvarar artikel 8 i Europakonventionen. Europakonventionen skyddar en persons könsidentitet som en av de grundläggande, och mest intima, aspekterna av privatlivet. Utifrån artikel 8 i Europakonventionen ska transpersoner ha en rätt till självförverkligande, en rätt till respekt för deras fysiska och moraliska integritet, och en rätt till respekt och erkännande av deras könsidentitet. Dessutom ska transpersoner skyddas från godtyckliga åtgärder från myndigheters sida och det ska finnas effektiva och lättillgängliga förfaranden som garanterar att deras rätt till en könsidentitet respekteras på ett verksamt sätt. Eftersom det handlar om viktiga rättigheter, ska staternas utrymme för skönsmässig bedömning (till exempel vad gäller undantag) vara begränsad här. Och Europadomstolen har redan slagit fast (i ett mål mot Rumänien) att staterna inte kan kräva att en person genomgår oönskade operationer för att hens könsidentitet ska erkännas.
- Den administrativa praxisen var varken nödvändig eller proportionerlig för att säkerställa att asylregistret är tillförlitligt och konsekvent. De läkarintyg som VP redan hade lämnat in räckte gott för att bevisa hans korrekta könsidentitet.
Resultatet av det blev alltså att Ungern inte kunde kräva att VP skulle bevisa att han hade genomgått könskorrigerande operation för att kunna styrka att det feminina namn och könsidentitet han hade fått i registret var felaktigt (i strid mot artikel 5 i dataskyddsförordningen) och att det därför skulle korrigeras (enligt artikel 16 i dataskyddsförordningen).
Unionsrätten som skyddsväg mot växande konservatism, den extrema högern och illiberala demokratier
Sveriges gällande lagstiftning (Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall) kommer inom kort att sluta gälla. När den först kom år 1972 var den banbrytande men den anses nu vara föråldrad. Den kommer att ersättas från den 1 juli 2025 av ny lagstiftning, Lag (2024:238) om fastställande av kön i vissa fall, som underlättar juridiskt byte av könsidentitet och som skiljer processen för ändring av det kön som framgår av folkbokföringen från processen för kirurgiska ingrepp i könsorganen.
Eftersom det är en nationell angelägenhet och EU inte har någon befogenhet i frågan, skiljer sig medlemsstaternas lagar och förfaranden för köns- och namnbyte och folkbokföring åt. Utöver Sverige erkänner Belgien, Danmark, Irland, Grekland, Malta, Portugal, och Spanien byte av könsidentitet på grundval av den berörda personens egna uppgifter. I Ungern speglar rättsläget angående könsidentitet det alltmer försämrade och hårdare klimatet för hbtqi-personer, migranter, och minoriteter i landet. Fram till år 2020 kunde en ungersk medborgare få rättsligt erkännande av könsidentitetsbyte och byta namn i folkbokföringen. Flyktningar och andra utländska medborgare som är lagligen bosatta i Ungern (till exempel unionsmedborgare) saknade samma möjlighet. Författningsdomstolen i Ungern fann år 2018 att denna åtskillnad mellan medborgare och andra lagligen bosatta personer stred mot grundlagen. Två år senare slog Europadomstolen fast att Ungern hade åsidosatt Europakonventionen genom att inte föreskriva något förfarande för rättsligt erkännande av könsidentitetsbyte för flyktningar (se mål Rana mot Ungern CE:ECHR:2020:0716JUD004088817). Men i stället för att åtgärda dessa luckor i lagstiftningen valde Ungern att ta bort möjligheten för könsidentitetsbyte och namnbyte även för sina egna medborgare.
EU-domstolen kommenterar inte öppet den politiska situationen i Ungern – domstolen vill ju värna om sin ställning som oberoende institution – men hänvisar ändå till utvecklingen i landet som stöd för att Ungerns agerande mot VP även bryter mot skyddade rättigheter i stadgan och kan därmed inte åtnjuta av möjliga undantag från dataskyddsförordningen.
Sett i ljuset av andra förhandsavgöranden som EU-domstolen har gjort på sistone (se mina rättsfallskommentaren i JUNO, i målet Mirin angående könsidentitetbyte i Rumänien och målet Mousse angående datainsamling och icke-binära och transpersoner i Frankrike) blir det nu aktuella målet ännu en viktig pusselbit i EU-domstolens självkonstruktion som beskyddare av unionens värderingar och av alla utsatta medborgares sista utväg gentemot samhällen som blir alltmer konservativa, mot den galopperande högerextremismen och mot medlemsstater som blir till illiberala demokratier. Och vare sig genom en (förvisso) svag länk till den fria rörligheten, unionsmedborgarskap, eller dataskydd, anammar EU-domstolen gärna denna roll när den får chansen. Frågan är dock hur länge EU-domstolen kan stå emot och stå för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde, givet de nu aktuella s.k. ”culture wars” och ”anti-woke” agendan som den extrema högern importerar till EU från USA.
Publicerad: 2025-04-14