Högsta domstolen (HD) har den 20 mars 2026 i mål B 9278-24, benämnt ”EES-medborgaren”, bedömt att det funnits förutsättningar att utvisa en EES-medborgare som vid upprepade tillfällen dömts för mindre allvarliga förmögenhetsbrott. Med tanke på hur samhällsdebatten ser ut med mycket fokus på denna typ av frågor är detta avgörande från HD viktigt att ta del av anser Marie Wallin, jurist och tidigare kammaråklagare, i en kommentar.
Bakgrund
Mannen som målet handlar om är medborgare i Lettland och därmed en EES-medborgare. Han har vistats i Sverige till och från sedan 2014 och har under denna tid vid sammanlagt 17 tillfällen, inklusive den händelse som nu var föremål för åtal och dom, dömts eller godkänt strafföreläggande för huvudsakligen tillgreppsbrott. Påföljden har som längst bestämts till fängelse i två månader, vilket vittnar om att det inte handlat om någon allvarligare brottslighet.
Tingsrätten, Solna tingsrätt i mål B 7019-24, dömde mannen för ytterligare en stöld, denna gång i butik, till en månads fängelse men avslog åklagarens yrkande om utvisning. Tingsrätten beaktade nämligen den omständighet att det för att utvisa en EES-medborgare måste ske av hänsyn till allmän ordning och säkerhet och att det dessutom måste finnas ett verkligt, faktiskt och konkret hot mot samhället. Tingsrätten menade att den gärning, ännu ett tillgreppsbrott, som han nu hade gjort sig skyldig till – och också dömdes för – var av sådant slag att den i och för sig innebar att han kan antas göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige, men att brottet inte kunde motivera ett beslut om utvisning.
Svea hovrätt (B 11042-24) fastställde sedan tingsrättens dom.
Målet i HD
Frågan i HD gäller förutsättningarna att kunna utvisa en EES-medborgare som vid upprepade tillfällen har dömts för mindre allvarliga förmögenhetsbrott.
Utvisning av en utlänning
I 8 a kap. 1 § utlänningslagen finns bestämmelser om när en utlänning får utvisas ur Sverige. Det får bland annat ske om han eller hon har dömts för brott till en strängare påföljd än böter och gärningen är av sådant slag och övriga omständigheter är sådana att det kan antas att han eller hon kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige. En domstol ska även beakta utlänningens anknytning till Sverige och om det finns hinder mot att verkställa beslutet.
Utvisning av en EES-medborgare
För att kunna utvisa EES-medborgare ställs ytterligare krav. Det får endast ske av hänsyn till allmän ordning och säkerhet och dessutom krävs att utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. I denna bedömning får tidigare domar i brottmål inte i sig utgöra skäl och det får inte heller ligga ekonomiska syften till grund. Möjligheten att utvisa EES-medborgare med hänsyn till allmän ordning utgör därmed ett undantag från principen om fri rörlighet och ska tolkas restriktivt.
Frågan om upprepad mindre allvarlig brottslighet kan läggas till grund?
Denna fråga var föremål för prövning i ett mål i EU-domstolen om förhandsavgörande. I det fallet hade en man sedan ung ålder återkommande gjort sig skyldig till stöld och narkotikabrott. Domstolen var i målet tydlig med att en utvisning måste vara motiverad av att just den berördes personliga uppträdande ska innebära en konkret risk för nya allvarliga störningar av den allmänna ordningen, och också utgöra ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett av samhällets grundläggande intressen. Är det så i det enskilda fallet finns inget hinder i sig att utvisa en person på grund av flera brottmålsdomar och med detta svar menade EU-domstolen att det ankom på den nationella domstolen som begärt förhandsavgörandet att pröva om så var fallet. (EU-domstolens dom, C-349/06, Polat, ECLI:EU:C:2007:581.)
EU-kommissionen har också, i anslutning till detta, i en vägledning om rörlighetsdirektivet, angett att just upprepad mindre allvarlig brottslighet kan utgöra ett hot allmän ordning, trots att de enskilda brotten beaktade var för sig inte skulle räcka för att utgöra ett tillräckligt allvarligt hot.
Syftet med straffbestämmelsen om stöld
Syftet med kriminaliseringen av stöld är för att värna respekten för äganderätten. Skyddet av denna rätt är ett grundläggande samhällsintresse och brott som innefattar ett angrepp på äganderätten kan därmed ligga till grund för beslut om utvisning även av EES-medborgare.
HD:s bedömning
HD ansåg att de regelbundna återfallen i stöldbrottslighet som personen gjort sig skyldig till när han vistats i Sverige var att hänföra till hans personliga uppträdande. HD bedömde också risken för att han ska fortsätta begå upprepade stölder i Sverige som mycket stor. HD förde sedan ett resonemang, i ljuset av EU-rätten, om att brottsligheten i sig inte är så allvarlig men att den ändå kan utgöra ett angrepp på äganderätten som just är ett av de grundläggande samhällsintressena. Slutsatsen för HD blev därmed att det fanns skäl att göra ett undantag från principen om fri rörlighet och att personen – trots att han är EES-medborgare – skulle utvisas och förbjudas att återvända hit under fem år.
Kommentar och betydelsen av domen
Målet handlar om förutsättningarna att kunna utvisa en EES-medborgare på grund av att denne begått flera, mindre allvarliga, förmögenhetsbrott. Med tanke på hur samhällsdebatten ser ut med mycket fokus på denna typ av frågor är detta avgörande från HD viktigt. HD ger i sina omsorgsfullt skrivna domskäl en nyanserad bild av den viktiga intresseavvägning som måste göras i dessa fall och att det handlar om ett undantag från principen om fri rörlighet inom EU.
Oavsett om du arbetar med dessa frågor eller inte är fallet väl värt att läsa utifrån ett allmänbildningsperspektiv, anser Marie Wallin, jurist och tidigare kammaråklagare.
Vill du läsa fler analyser inom straff- och migrationsrätt? Klicka här för att testa JUNO utan kostnad i 14 dagar!
