Snåriga sekretessregler inom socialtjänsten

I mars började Therése Fridström Montoya, socialrättslig expert för Juno för kommuner, leta efter lämplig kurslitteratur inför höstens universitetskurs för socionomstudenter. Hon hittade en bok som hon gillade – Fredriks bok ”Uppgiftsutlämnande”. Hon saknade dock vissa delar för att den skulle vara heltäckande för hennes egen undervisning. Norstedts Juridiks förläggare Annette Embretsen kom då med förslaget att göra en helt ny titel – och ett drygt halvår senare föddes boken Sekretess och tystnadsplikt på socialtjänstens område. Ett närmast rekordsnabbt tempo från idé till en färdig produkt.

- Vi tror och hoppas att boken ska vara nyttig och användbar, inte bara för studenter utan också för socionomer och andra praktiker som snabbt behöver hitta svar på en specifik fråga i det dagliga arbetet, säger Therése.

- Ibland kan till synes små detaljer ha stor betydelse. En studentgrupp gav feedback att det är praktiskt att lagtexten ligger först i varje avsnitt, då det gör det lättare att hänga med i den efterföljande fördjupningen, tillägger hon.

-I vissa böcker som behandlar sekretess inom socialtjänsten nöjer man sig med att konstatera att det exempelvis finns sekretessbrytande regler, men dessa är sällan utförligt beskrivna. Utifrån en allmänt hållen beskrivning av dessa regler kan det vara svårt för den praktiskt verksamma att tillämpa dessa bestämmelser. Vi har ansträngt oss för att tydligt redogöra för dessa delar, säger Fredrik Rådman. 

- Vi tror och hoppas att boken ska vara nyttig och användbar, inte bara för studenter utan också för socionomer och andra praktiker som snabbt behöver hitta svar på en specifik fråga i det dagliga arbetet, säger Therése.

- Ibland kan till synes små detaljer ha stor betydelse. En studentgrupp gav feedback att det är praktiskt att lagtexten ligger först i varje avsnitt, då det gör det lättare att hänga med i den efterföljande fördjupningen, tillägger hon.

Integritet ska värnas – liksom andra intressen

Boken är resultatet av författarnas gedigna kunskap om ämnet som de samlat på sig efter många års praktiskt arbete. Fredrik som jurist inom statliga och kommunala myndigheter och Therése som socionom och jurist – till vardags forskar hon och undervisar i juridik för blivande socionomer vid Uppsala universitet. Båda har riklig erfarenhet av att föreläsa om sekretessfrågor. I arbetet med boken har de tagit med sig såväl frekvent förekommande frågor som vanliga missuppfattningar som de stött på under årens gång. Författarna lyfter också fram många exempel på hur de aktuella reglerna har tolkats och tillämpats av domstolar och Justitieombudsmannen (JO).

-Praxis kan ge svar på vissa frågor som annars kan vara svåra att hitta, den kompletterar reglerna och ger en fördjupad bild av regelsystemet, säger Therése.

-Många har bristfällig kunskap om när rättsläget förändras. Det är nog försvinnande få praktiskt verksamma som vet att det tillkommit en dom från högsta instans som mejslar ut området. Vi har försökt att få med det allra viktigaste, utan att för den skull krångla till informationen.

Sekretess och tystnadsplikt på socialtjänstens område har såväl ett teoretiskt som praktiskt perspektiv och utgår från socialtjänstens vardagliga verksamhet, där socionomer och andra myndighetspersoner ideligen ställs inför kniviga frågor om uppgiftsutlämnande och tystnadsplikt. Det handlar om att värna enskildas integritet, men också om att kunna identifiera situationer när den personliga integriteten ska ge vika för andra intressen – som när ett barn riskerar att fara illa eller en vuxen behöver nödvändig vård. En felaktig hantering av en uppgift, oavsett om man hänvisar till sekretess eller faktiskt lämnar ut uppgiften ifråga, kan få stora konsekvenser för den det berör.

-Det finns ibland en okunskap som handlar om att man inte har systematiken klar för sig. Det förekommer att den som ska tillämpa bestämmelserna om sekretess i socialtjänsten faktiskt missar att göra en så kallad menprövning; en uppgift ska lämnas ut om det står klart att den enskilde inte lider men. Om man inte gör en sådan prövning blir det i praktiken fråga om en absolut sekretess trots att det inte alls är tanken, säger Fredrik. 

Sekretess och ställföreträdare

En fråga som ofta aktualiseras är vad som gäller när ställföreträdare ­– som vårdnadshavare, förmyndare, gode män eller förvaltare – begär att få tillgång till uppgifter om den de företräder. En närliggande fråga är om en ställföreträdare kan träda i den enskildes ställe och lämna samtycke till att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut. Therése, vars doktorsavhandling handlar om just ställföreträdarfrågor, föreslog att den frågan skulle tas in i boken.

- Frågor om vad som gäller mellan barn och vårdnadshavare och vilken roll gode män och andra ställföreträdare har när det gäller sekretesskyddet för personer de företräder har en stor praktisk betydelse, och oss veterligen har dessa frågor inte behandlats på samma utförliga sätt tidigare.

- Vi har bedömt att dessa frågor är så pass vanliga och betydelsefulla att ha baskunskaper om att ett kapitel i slutet av boken ägnas åt dels generell information om de civilrättsliga reglerna om ställföreträdarskap för barn och vuxna, dels vad som gäller i sekretesshänseende i relation till någons ställföreträdare, säger hon.

Bristande samverkan mellan myndigheter beror på okunskap

I samhällsdebatten påstås ibland att sekretessen mellan myndigheter utgör ett oöverstigligt hinder för en effektiv samverkan, med följden att enskilda individer hamnar i kläm eller att exempelvis polisen inte får de uppgifter de behöver för att kunna beivra brott. Möjligheten för socialtjänsten att lämna ut uppgifter om begångna brott till brottsutredande myndigheter har sedan 1980 utökats succesivt. År 2013 infördes en ny sekretessbrytande bestämmelse som gör det möjligt för socialtjänsten att till polisen lämna uppgifter i brottsförebyggande syfte beträffande unga personer. Nyligen har också sekretessregleringen mellan polisen, säkerhetspolisen och socialtjänsten luckrats upp när det rör sig om misstänkt terrorism.

Fredrik Rådman och Therése Fridström Montoya menar att det finns en tendens att problemen med sekretesshinder mellan myndigheter överdrivs och att huvudproblemet snarare är bristfälliga kunskaper om när uppgiftsutlämnande är tillåtet.

-Min erfarenhet är att medarbetare inom socialtjänsten känner sig osäkra på under vilka förutsättningar uppgifter kan lämnas ut till andra myndigheter. Det kan i vissa fall bero på okunskap gällande de sekretessbrytande reglernas tillämpning. Det gör att det finns en tendens att man inte lämnar ut uppgifter i rädsla för att göra fel, säger Fredrik.

-Jag skulle önska att man i större utsträckning än idag överklagar om man nekas att få ut en uppgift från en annan myndighet, så att gränserna för sekretessen därigenom prövas. Domstolen kan ju mycket väl göra en annan bedömning än myndigheten, menar Therése.

Sekretessfrågor, och vilka delar som just nu betonas – den personliga integriteten eller samverkan – uppstår inte i något vakuum utan är en produkt av samhällsdebatten. Att hitta en perfekt avvägd balans är inte det lättaste, då just synen på detta varierar och ständigt omformas av tidens strömningar.

-På senare tid har ”samverkansvindarna” blåst hårt, vilket är kopplat till brott och kriminalpolitik, i andra tider betonas istället integritet och frågor kopplade till självbestämmande. Sådant förändras över tid och påverkar också synen på sekretesslagstiftningen, konstaterar Therése.