Nej, den nya lagen kommer att kräva ett mer aktivt förhållningssätt i styrning och ledning för att säkerställa barnets rättigheter. Bland annat ger den en rätt att överklaga beslut som man upplever strider mot barnkonventionen till förvaltningsrätten.
Barnkonventionen har varit folkrättsligt bindande sedan Sverige ratificerade den 1990 och den har delegerats till alla offentliga verksamheter att förverkliga i det dagliga arbetet. Riksdagen har nu beslutat att barnkonventionen ska bli lag från och med 1 januari 2020.
Barnkonventionen ställer krav på att offentliga verksamheter på kommunal, regional och nationell nivå ska vara barnrättsbaserade. Detta inkluderar bland annat följande:
- att säkerställa likvärdiga villkor för alla barn inom verksamhetens ansvarsområde och förbud mot alla former av diskriminering (artikel 2)
- att genomföra prövningar av barnets bästa som omfattar en analys av vad forskning, evidens, nationell praxis, egen beprövad erfarenhet och barn anser vara bäst för barn i den situation man ska fatta beslut om (artikel 3)
- att göra barn delaktiga i de beslut som berör dem (artikel 12)
- att göra konsekvensanalyser utifrån de specifika rättigheter barnkonventionen ger barn inom det område som beslutet omfattar (artikel 4 och 42 samt berörda artiklar)
- att alla berörda samhällsaktörer bidrar till (och samverkar utifrån) barnets rätt till goda förutsättningar för en optimal utveckling (artikel 6)
- att säkerställa skydd mot alla former av våld och övergrepp (bland annat artikel 19).
En del kommuner och regioner har arbetat aktivt och strategiskt med barnrättsarbetet under en lång tid. De har en tydlig struktur för hur barnkonventionen beaktas vid beslut, det finns nyckelpersoner med barnrättskompetens som driver arbetet framåt och man har funnit olika sätt att säkerställa barns delaktighet i frågor som berör dem. Samtidigt finns det lokala, regionala och nationella samhällsaktörer som saknar ett barnrättsperspektiv. En del har möjligtvis antagit att om man bara följer övriga lagar och riktlinjer så lever man upp till Barnkonventionen. Trots att det redan finns krav på prövningar av barnets bästa, på barns delaktighet i beslut samt på förbud mot alla former av diskriminering i andra lagar har barnrättsperspektivet inte fått genomslag i all
a barns vardag. Barnkonventionen som lag blir därför ett viktigt förtydligande av barnet som rättighetsbärare och synliggör barnets rättigheter utifrån barnets perspektiv, snarare än utifrån våra verksamhetsgränser. Detta är väsentligt inte minst för de barn som är mest utsatta och som riskerar att hamna mellan stolarna.
Barnkonventionen som lag kommer att innebära ökat barnrättsfokus:
- Det krävs en god förståelse för den egna verksamhetens barnrättsansvar, dvs. vilka rättigheter som den egna verksamheten specifikt ska främja, respektera, skydda och säkerställa
- Den holistiska synen på barnets rättigheter i barnkonventionen går bortom de enskilda lagrum som olika samhällsaktörer ska förhålla sig till. Det ställer krav på en samverkan baserad på en gemensam förståelse av barnets rättigheter och en samsyn av varandras barnrättsansvar för att främja, respektera, skydda och säkerställa barnets rättigheter i samverkan med varandra.
- Det krävs ett aktivt förhållningssätt i styrning och ledning för att säkerställa barnets rättigheter. Barnrättsbaserad verksamhet sker inte av sig själv. Det kräver resurser, tid samt kunskap och metoder för att kunna genomföra t.ex. barnrättsbaserade konsekvensanalyser, barnets delaktighet och prövningar av barnets bästa.
- Invånare har rätt att överklaga beslut till förvaltningsrätten om man upplever att beslutet strider mot t.ex. barnkonventionen. Beslutsunderlag behöver därför redovisa hur man har beaktat barnets rättigheter enligt barnkonventionen (vilket stärker vikten av punkterna ovan).
Barnkonventionen som lag innebär alltså allt annat än "business as usual". Den ställer ett krav på att våra verksamheter är adekvat utrustade för att se barn som rättighetsbärare med mänskliga rättigheter som våra verksamheter ska främja, respektera, skydda och säkerställa, dessutom i samsyn och samverkan med andra samhällsaktörer.
Susanne Swärd har definierat barnrättsansvaret för socialtjänsten samt för förskolan och skolan i lättillgängliga handböcker som på ett verksamhetsnära sätt förklarar hur barnkonventionen kan omsättas i praktiken inom dessa verksamheter.
Barnkonventionen i praktisk tillämpning
Barnkonventionen i praktisk tillämpning inom förskolan och skolan