För tredje året i rad uppmärksammar vi, inför Internationella kvinnodagen, kvinnor som bidrar till att utveckla juridiken genom forskning, undervisning och praktisk rättstillämpning. Månadens två Möt Experten-porträtt belyser hur juridiken möter nya typer av risker och samhällsutmaningar – från global finansmarknad till teknologisk utveckling och miljöfrågor – och vilken roll jurister spelar i att forma framtidens rättsordning.
Johanna Chamberlain, docent och universitetslektor i civilrätt vid Juridiska institutionen vid Uppsala universitet, är en av dem vi uppmärksammar för sin forskning om risk- och ansvarsfrågor kopplade till den framväxande AI-regleringen. I sitt nuvarande forskningsprojekt, finansierat av Ragnar Söderbergs stiftelse, fördjupar hon sig i miljöskador och särskilt PFAS-skadestånd. Parallellt med forskningen undervisar hon på juristprogrammet, skriver lagkommentarer och håller kursdagar i skadeståndsrätt.
Juridiken står inför stora samhällsförändringar – från AI till miljökriser. Hur påverkar dessa utvecklingar skadeståndsrättens grundläggande principer?
Skadeståndslagen är en generellt utformad lag som har visat sig vara väl rustad för att möta samhällsförändringar av olika slag. Olika begrepp preciseras och utvecklas genom praxis, vilket också var lagstiftarens tanke, och på så vis skapas en flexibilitet.
Man kan fråga sig om exempelvis risker kopplade till AI verkligen kan kontrolleras och förebyggas. Skadeståndsrätten är mer reaktiv än proaktiv, och kommer in när det finns en skada som behöver hanteras.
När nya typer av risker uppstår, exempelvis genom AI eller miljöföroreningar som PFAS, hur avgör rättsordningen vem som ska bära ansvaret?
På EU-nivå har man varit mycket för att försöka reglera risker under senare år. AI-förordningen är ett exempel på det, med sin starka inriktning på olika kontrollmekanismer såsom förhandsbedömningar, utvärderingar och tillsyn på flera nivåer. Samtidigt kan man fråga sig om exempelvis risker kopplade till AI verkligen kan kontrolleras och förebyggas. Skadeståndsrätten är mer reaktiv än proaktiv, och kommer in när det finns en skada som behöver hanteras.
Ser du ett tydligare samband idag mellan ny reglering och utvecklingen av ersättningsansvar? På vilket sätt?
Nationellt kan man se att etablerad praxis kodifieras, som efter att Högsta domstolen formulerat principer om ansvar för rättighetsöverträdelser. De framgår numera av 3 kap. 4 § skadeståndslagen. Inom EU driver målet om harmonisering av medlemsstaters rättsordningar på en rörelse mot mer heltäckande regleringar, så som det nya produktansvarsdirektivet där vi har en större detaljreglering än i det gamla.
En rad nya brott har införts för att möta nya typer av integritetsintrång, exempelvis olaga integritetsintrång eller olovlig id-användning, vilket innebär att det blir möjligt att få kränkningsersättning.
Integritetsintrång i digital miljö är ett växande område. Hur förändras synen på skada och ersättning när kränkningen inte är fysisk eller ekonomiskt lätt mätbar?
Skadestånd för ideell skada har alltid varit förknippat med utmaningar och det främsta hindret har ofta varit att särskilt lagstöd krävs för ersättning. Idag har utvecklingen ändå kommit en bit eftersom en rad nya brott har införts för att möta nya typer av integritetsintrång, exempelvis olaga integritetsintrång eller olovlig id-användning, vilket innebär att det blir möjligt att få kränkningsersättning. Även enligt dataskyddsförordningen har möjligheten att få skadestånd för immateriella skador behandlats av EU-domstolen ett flertal gånger under de senaste åren, vilket har varit klargörande och skapar bättre förutsättningar för skadelidande.
Om du blickar framåt – vilka förändringar ser du i hur rättsordningen kommer att fördela ansvar i ett samhälle präglat av ökande systemrisker?
När det gäller till exempel PFAS och miljörisker är det möjligt att man kommer att överväga ett återinförande av de försäkringslösningar som fanns under en period, vilket fördelar ansvaret på de aktörer som är inblandade. Det är ett sätt att förverkliga principen om att förorenaren ska betala, så att inte notan landar på staten och skattebetalarna.
Vilket ansvar har juridiken i att forma – inte bara reagera på – framtidens samhälle?
Om vi återgår till PFAS, som jag fördjupat mig inom på sistone, är det osannolikt att industrin kommer att ta de initiativ som krävs för att minska den totala mängden PFAS som finns i samhället och risken för skador kopplade till dessa kemikalier. Här behövs det helt enkelt en effektiv reglering med tydliga begränsningar, som det förslag på gruppförbud av PFAS-kemikalier som just nu behandlas inom EU.
Du rör dig mellan forskning, undervisning och praktisk rättstillämpning. Hur säkerställer du att dina analyser är både teoretiskt förankrade och praktiskt relevanta?
Skadeståndsrätten är egentligen ett ganska tacksamt område att göra detta på, eftersom man ofta utgår från en systematik och syften som det finns mycket skrivet om men som sedan blir angelägna att sätta i relation till nya samhällsföreteelser.
Juridiken är en disciplin med starka traditioner och tydliga hierarkier. Hur upplever du att förutsättningarna för att göra avtryck har förändrats för yngre forskare?
Där spelar förstås den enskilda arbetsplatsen och arbetsmiljön en stor roll, men för egen del har jag haft turen att få verka i en uppmuntrande miljö från start. En stor del i det har varit bra och intresserade förebilder, men även att det har funnits en levande doktorand- och postdoktorsmiljö med många stöttande kollegor som befinner sig i samma skede av karriären.
Finns det något du själv har saknat i form av förebilder eller strukturer som du idag försöker bidra med?
En sak jag försöker göra är att uppmuntra till att lämna ifrån sig text och ta chansen att diskutera utkast i ett relativt tidigt skede, i alla fall till en utvald krets. Det gör det lättare att ta till sig synpunkter och ger en säkerhet inför kommande arbete. Dessutom blir samtalen mer intressanta när man får ta del av andras processer och inte bara slutprodukterna!
