Peter Althin är en av Sveriges mest omskrivna och anlitade brottmålsadvokater. Han har haft en av huvudrollerna i några av de mest uppmärksammade rättegångarna i modern tid. Av hans klienter kan nämnas Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailović, kändisbrottslingen Clark Olofsson och den oskyldigt livstidsdömde Joy Rahman. I veckans avsnitt av Juridikens värld berättar Peter Althin bland annat om varför en domare i vredesmod kastade en penna mot hans huvud och vad som fick honom att fylla en hockeytrunk med 60 kg potatis vid en hovrättsförhandling. Vad har han försakat för karriärens skull och på vilket sätt har rädslan för att misslyckas påverkat yrkesrollen?
Peter Althin har nyligen utkommit med sina memoarer – ”Vem fan är du?” – som han skrivit tillsammans med Jack Ågren, docent i straffrätt, tillika hans tennistränare sedan många år tillbaka. Varför blev han advokat? Peter Althin konstaterar att det finns två alternativa sanningar, den ena något mer ädel än den andra: Han ville bli den svages röst i samhället och påverkades starkt av dödsstraffet mot amerikanen Caryl Chessman 1960.
— Den andra sanningen är att det var den enda utbildningen jag kom in på, säger han i podden Juridikens värld.
Starten på juristkarriären, på Lundins advokatbyrå, blev dramatisk. I ett fastighetsmål tröttnade domaren – de anförda grunderna för yrkandet ansågs alltför luddiga – varför han med all kraft kastade en penna mot den unge juristens huvud.
— Han var nog bättre på juridik än kastande av penna, för han missade trots det korta avståndet, säger Peter Althin med ett snett leende.
Foto: © 2021 Fotograf Anna-Lena Ahlström
Joy Rahman och Mijalo Mijailović
I podden Juridikens värld berättar Peter Althin om sitt första stora mål, som gjorde att han hamnade i medias blickfång, när han i slutet av 70-talet förordnades som försvarare i den s.k. Riganakosrättegången. Hans klient misstänktes vara den största heroinlangaren i Sverige, men friades av hovrätten. Av tidningarna benämndes Peter Althin som ”narkotikaadvokaten” – karriären började ta fart.
Den då 45-årige Joy Rahman dömdes 1994 mot sitt nekande till livstids fängelse för att ha mördat en 72-årig kvinna. Bevisningen var svag. Peter Althin bestämde sig för att, i samarbete med andra ideella krafter, driva ett resningsärende. En lång och enträgen kamp tog vid. Med knapp marginal beviljades den andra resningsansökan och i maj 2002 frikändes till sist Joy Rahman, som beviljades skadestånd på över 10 miljoner kr. ”Min största yrkesmässiga framgång”, säger Peter Althin i Juridikens värld.
Jag svarade ja, väldigt snabbt. Om KD hade sagt att jag skulle skada partiet hade jag lämnat riksdagsplatsen, advokatrollen var viktigast för mig.
I september 2003 mördades Sveriges utrikesminister Anna Lindh. Mijalo Mijailović greps för mordet. Han begärde Peter Althin som advokat – som dock var andrahandsvalet efter skådespelaren Tom Cruise. Peter Althin var vid tiden riksdagsledamot för Kristdemokraterna (KD) och bland annat ledamot i justitieutskottet. Han skulle alltså företräda en person som var misstänkt för att ha mördat en politikerkollega och minister i Sveriges regering. Trots det var det självklart att tacka ja till uppdraget.
— Jag svarade ja, väldigt snabbt. Om KD hade sagt att jag skulle skada partiet hade jag lämnat riksdagsplatsen, advokatrollen var viktigast för mig.
Peter Althin berättar att det var en turbulent tid där han bland annat mottog flera hot på grund av sitt uppdrag. Mijailović dömdes för mordet till livstids fängelse av Högsta domstolen. Peter Althin säger att domen var ”politiskt motiverad” – i Juridikens värld utvecklar han varför.
”Tunn linje mellan pedagogisk kreativitet och pajaskonster”
I boken ”Vem fan är du?” citeras en kollega som sagt att ”man bara har 30 sekunder på sig att fånga rättens intresse”.
— Det stämmer. En gång inledde jag rättegången med att säga ”Jorden är platt” – sex advokater hade tidigare pläderat och vi hade suttit länge. Jag ville få rätten att lyssna på mig. Därefter gäller det att få den att även ta till sig vad du säger, betonar Peter Althin.
— När man läser domskälen kan man se om rätten tagit till sig av dina argument, det ger en lyckokänsla som jag stundtals saknar idag, säger han.
Under slutpläderingen i Malexanderrättegången, där han försvarade Tony Olsson, kastade han upp en patronhylsa framför förvånade domare. I ett annat fall fyllde han en hockeytrunk med 60 kg potatis vid hovrättsförhandlingen i syfte att visa att hans klient omöjligen kan ha lyft upp och kastat en kvinna överbord som åklagaren påstod. Han har aldrig varit rädd för att använda sig av okonventionella metoder.
— Påhittighet är viktigt – men det är en tunn linje mellan pedagogisk kreativitet och pajaskonster. Man måste ha viss fantasi som advokat så att man kan ge alternativa förklaringar till åklagarens påståenden, säger Peter Althin i podden Juridikens värld.
Vad har han för råd till en ung jurist som funderar på att bli brottmålsadvokat?
—Man måste känna för klienterna. Dessutom, som är väl så viktigt, du måste älska processen! Alltså att stå i manegen, inför domstolen, och få den att lyssna – och i bästa fall få den att ta dina argument! Och du måste vara beredd på att det inte är ett 9–17 jobb.
En växande prestationsångest
Under många år var Peter Althin en av landets mest anlitade försvarsadvokater; i genomsnitt arbetade han ca 70 timmar i veckan och ibland avbröt han familjesemestrar för att ta sig an olika uppdrag. I podden Juridikens värld berättar Peter Althin att hans hustru Birgit, som tog huvudansvaret för deras tre gemensamma barn, var en förutsättning för att tillvaron skulle fungera. Såhär i backspegeln önskar han dock att han skulle ha haft en bättre balans mellan karriären och familjelivet – om det överhuvudtaget är möjligt.
— När jag satt på häktet med en klient dagen innan julafton kände jag en viss ångest för att jag inte istället köpte julgran. Och när jag väl köpte julgran tänkte jag: ”nu sitter Olle på häktet alldeles ensam”. Så det var ångestladdat, säger han.
I podden Juridikens värld berättar Peter Althin att han under de sista åren som advokat led av prestationsångest. I domstolen kände han sig hemma, ”det var min plats på jorden” – men den känslan förändrades. Han blev besatt av detaljer på en närmast osund nivå i takt med att kraven från omgivningen växte.
— De starkaste kraven kom från mig själv. Jag upptäckte 5-6 år innan jag slutade att de kraven inte var särskilt angenäma. Ett mål som tidigare hade tagit runt 40 timmar att läsa in tog nu dubbelt så lång tid. Jag ville inte missa något, jag ville kunna allt. Jag kunde nästan tonsätta förundersökningen!
Gribshundens vänner – ett nytt kapitel
Den 22 januari 2016 framträdde Peter Althin i rätten för sista gången, vilket han beskriver som en befrielse – ”Free at last!”
— Men efter ett tag så kändes det tomt. Domstolarna ringde och frågade om jag kunde ta mål, ibland hörde jag en inre röst som sa ”säg ja”. Men nu känner jag inte så längre, säger Peter Althin, som trots alla uppoffringar ser tillbaka på sitt yrkesliv med stor glädje – ”Du får mycket skit hit och dit men du får mycket tacksamhet också”. Gamla klienter hör fortfarande av sig.
— Jag får julkort från vissa som jag inte ens kommer ihåg. Clark Olofsson brukar ringa ibland och undra hur jag har det, säger Peter Althin som fyllde 80 år för en dryg månad sedan.
Idag fyller han sin tid med barnbarn, tennis, operabesök och inte minst engagemanget i föreningen Gribshundens vänner – vars mission är att få på plats ett museum i Ronneby för att bland annat kunna visa upp det kungliga flaggskeppet Gribshunden som förliste i trakterna 1495.
— Jag tror att många, såväl jurister som andra, håller på lite för länge. Från att vara fullt upptagen med ditt jobb så är du precis ingenting – och det kan vara svårt att leva med. När man slutar jobba så måste man ha något annat som fyller sitt liv med mening, som det här projektet, säger Peter Althin i podden Juridikens värld.
Hör Peter Althin prata om detta och mycket mer i avsnittet "Vem fan är du?". Lyssna här eller där poddar finns.
