”inte ens det dög du till” ska pappan ha sagt med ett hånflin där han låg på golvet efter att sonen låtsats skjuta honom – varpå sonen avlossade ett skott mot sin pappas ansikte. Döden var ögonblicklig. Sonen satte sig i soffan och tog "några ordentliga groggar” innan han ringde larmcentralen och berättade om vad som hade hänt. Lycksele tingsrätt dömer nu honom till livstids fängelse.
Far och son, 59 respektive 81 år gamla, levde sedan fyra år tillbaka tillsammans i byn Joeström, beläget i Storumans kommun. Sonen saknade arbete och hade en ytterst begränsad kontakt med sina barn. När han steg upp den 14 april i år noterade han att hans pappa redan var vaken och hade druckit alkohol. Själv drack han en ”kaffekask” innan han, vid lunchtid, gick ut för att tömma postlådan. Efter att ha besökt sin granne gick han hem igen och satte sig i soffan för att titta på TV. De bytte några ord med varandra innan pappan gick in i köket där han ramlade ihop på golvet. Det hade hänt förr, sonen antog att han druckit mer alkohol under dagen.
Sonen erbjöd sig att hjälpa honom upp – men pappan avböjde. Sonen blev irriterad eftersom han associerade det nekande svaret till hur hans pappa alltid påtalade för honom att han inte dög. Han överväldigades av frustration och uppgivenhet, har han berättat i förhör, och fick idén att skrämma sin pappa – för att därefter skjuta sig själv. Han gick in i köket och hämtade nyckeln till vapenskåpet och tog ut ett hagelgevär och två patroner. Han laddade en av gevärspiporna med en patron; han minns inte vilken av piporna det var eller hans exakta position. Eventuella minnesproblem framstår som logiska: det är klarlagt att han ett par timmar senare hade 3,3 promille alkohol i blodet. Sonen lyfte vapnet, riktade det mot sin pappa på golvet och tryckte av ett ”tomklick”. Pappan ska ha svarat med ett hånflin och utbrast ”inte ens det dög du till” – varpå sonen i vredesmod lyfte geväret mot ena axeln och avlossade ett skott mot sin pappas ansikte. Pappan dog omedelbart.
Sonen återvände till soffan medan blodet forsade fram en bit bort. Han kände ”lättnad och frihetskänsla”. Tankarna på självmord var plötsligt som bortblåsta. Han tog sig ”några ordentliga groggar” innan han efter ungefär en halvtimme ringde larmcentralen. Polisen kom efter en knapp timme.
En dysfunktionell relation – avsiktsuppsåt styrkt
Det dödande skottet var den tragiska kulmen av en djup osämja mellan far och son: ”deras relation synes ha varit torftig i fråga om välvilja, omsorg och omtanke”, som det står i tingsrättens dom. Det framgår även att sonen konsumerat alkohol i stor omfattning ”och att en liknande problematik kan misstänkas beträffande hans far”.
Sonens erkännande får mycket starkt stöd av de uppgifter han själv lämnat och av utredningen i övrigt. Han menar emellertid att gärningen ska rubriceras som dråp, inte mord – eftersom han under flera år upplevt sig verbalt och känslomässigt attackerad av sin pappa. Det ska enligt honom ha rört sig om återkommande nedsättande omdömen rörande bristande duglighet i alla möjliga avseenden.
Åklagaren har hållit förhör med flera personer för att motbevisa sonens påstående om att han varit utsatt för systematiska kränkningar – ”mycket av det som framkommit indikerar motsatsen till vad sonen hävdat”, går det att läsa i domskälen. Vilket alltså enligt tingsrätten skulle tala för att det i själva verket är sonen ”som över tid varit nedlåtande och hänsynslös i förhållande till sin far”.
Oavsett hur det förhåller sig med den saken – även om det faktiskt var så att upprepade kränkningar motiverade sonen att döda sin pappa – rör det sig inte om sådana omständigheter som gör att någon annan rubricering än mord kan komma ifråga. Tingsrätten anser det styrkt att sonen dödade sin pappa med ett s.k. avsiktsuppsåt – att pappan skulle dö var just den effekt han avsåg när skottet avlossades.
Flera försvårande omständigheter
Praxis från Högsta domstolen visar att fängelse på 16 år utgör utgångspunkten vid bedömningen av straffvärdet för mord – vilket gäller om det saknas såväl förmildrande som försvårande omständigheter. Det framgår vidare att straffvärdet uppgår till 18 års fängelse om det finns försvårande omständigheter men inte till den grad att straffet bör bestämmas till livstids fängelse.
Av 3 kap. 1 § brottsbalken framgår att som skäl för livstids fängelse för mord särskilt ska beaktas om ”gärningen inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös”.
– Den mest grannlaga bedömningen i målet var straffvärdet, om påföljden skulle vara livstid eller om det skulle vara lägre än så, säger Olof Hellström, domare i målet och tillika lagman vid Lycksele tingsrätt.
Gärningen var av allt att döma inte planerad och innehöll inte heller moment av förslagenhet, konstaterar tingsrätten. Det framstår visserligen som en impulshandling men skedde som sagt med avsiktsuppsåt, vilket är försvårande i förhållande till andra uppsåtsformer. Att sonen gett uttryck för att ha känt en stor lättnad efter gärningen – ”han har inte i egentlig mening uttryckt ånger efter händelsen” – indikerar enligt tingsrätten på ”det grundläggande motiv han ändå måste anses ha haft”.
– I straffvärdebedömningen ska man bland annat ta hänsyn till avsikter och motiv. Att han känner så som han ger uttryck för är en indikation på att han hade avsiktsuppsåt och att han genom sin gärning uppnådde det som han fann önskvärt, säger Olof Hellström.
Även om händelseförloppet gick snabbt anses det försvårande att sonen först avfyrade ett ”tomskott” – och därmed utsatte sin far för något som kan liknas vid en skenavrättning. Att pappan låg på golvet i ett hjälplöst tillstånd och att skottet trycktes av på nära håll ”måste betraktas som avgjort hänsynslöst” menar tingsrätten och fortsätter: ”I samma riktning talar att gärningen förövades mot en närstående gammal man i dennes hem”. Mot den bakgrunden bestäms påföljden till livstids fängelse.
– Rätten är enig. Mordet har skett med avsikt att döda och varit särskilt hänsynslöst. I frånvaro av förmildrande omständigheter är brottet därmed så allvarligt att det strängaste straffet kommit i fråga, konstaterar Olof Hellström.