Ett hävt avtal med ett byggbolag på ruinens brant blev starten på en rad rättsliga turer där domstolarna i olika instanser skulle komma till skilda slutsatser. Är det försumligt av en ensam styrelseledamot att låta ett bolag med kapitalbrist driva rättegång? I en färsk ROA-inspelning reder Carl Svernlöv, advokat på Baker McKenzie och adjungerad professor på Stockholms universitet, ut vad som gäller.
En konsument hade ingått ett entreprenadavtal med ett byggbolag om husrenovering – ett avtal som konsumenten hävde. Byggbolaget, som befann sig i en ekonomiskt trängd situation, väckte talan mot konsumenten. Processen i tingsrätten drog ut på tiden och bolaget fick så kallad kritisk kapitalbrist, det vill säga mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet var förbrukat. Efter att styrelseledamoten i byggbolaget (som var ensam i styrelsen) hade upprättat den andra kontrollbalansräkningen stod det klart att bolagets kapitalbrist inte var läkt – därmed hade han endast två veckor på sig att skicka in ansökan om att försätta bolaget i likvidation. Styrelseledamoten kände sig emellertid segerviss i den alltjämt pågående processen och struntade i detta.
Omkring ett halvår senare, under hösten 2018, verkade styrelseledamotens förhoppningar besannas då tingsrätten dömde till byggbolagets fördel. Lyckan blev dock kortvarig; ett knappt år senare kom hovrätten till motsatt slutsats. Byggbolagets talan ogillades och bolaget förpliktigades att betala konsumentens rättegångskostnader.
Efter att hovrättsdomen vunnit laga kraft försattes byggbolaget i konkurs. Konsumenten hade ännu inte fått se skymten av sina pengar, och väckte därför talan mot styrelseledamoten och yrkade att denne – som en konsekvens av medansvaret enligt 25 kap. aktiebolagslagen – skulle stå för rättegångskostnaderna. Det gjordes gällande att tidpunkten för den andra kontrollbalansräkningen, ett halvår innan tingsrättsdomen, utgjorde startpunkten för styrelseledamotens medansvar.
– Styrelseledamoten å sin sida menade att han inte varit försumlig. Under processens gång hade byggbolagets verksamhet i princip helt avvecklats. Han hade varit försiktig att inte dra på bolaget några kostnader, förutom ombudsarvodet i processen. Förseningen i målets handläggning berodde enligt honom på konsumentens ombudsbyte, vilket gjorde att andra kontrollstämman hann äga rum innan målet avgjordes, säger Carl Svernlöv.
Klipp från Carl Svernlövs ROA-inspelning
Medveten om bolagets svåra ekonomi
Tingsrätten gick på styrelseledamotens linje, precis som förra gången som parterna duellerade i första instans. Styrelseledamoten ansågs alltså ha visat att han inte varit försumlig – konsumentens talan ogillades.
Domen överklagades till Hovrätten för Nedre Norrland – och åter igen förbyttes snart styrelseledamotens initiala triumf till nederlag då hovrätten i sin dom från den 24:e februari gick på konsumentens linje ( T 529-21).
– Likt tingsrätten konstaterade hovrätten, med hänvisning till NJA 2012 s. 858, att prövningen av en styrelseledamots medansvar för bolagets förpliktelser ska utgå från dennes agerande i det enskilda fallet. Hovrätten anförde dock vidare, med hänvisning till förarbeten, att bedömningen ska ta sikte på vad en styrelseledamot ska haft skäl att anta vid en viss tidpunkt, förklarar Carl Svernlöv.
– I det förevarande fallet var det ostridigt att styrelseledamoten faktiskt kände till bolagets ekonomiska ställning, han hade ju till och med låtit upprätta kontrollbalansräkningar. Hovrätten bedömde att omständigheterna kring den då pågående processen, oavsett vem som hade orsakat dem, inte innebar att styrelseledamoten kunde underlåta att ansöka om bolagets likvidation.
Hovrätten ansåg alltsåp att styrelseledamoten agerat försumligt. Han förpliktigades därför att betala konsumenten de rättegångskostnader som uppkom efter att medansvarsperioden började löpa.
Carl Svernlöv menar att domen är klargörande.
– Avgörandet innebär att försumlighetsbedömningen strikt ska utgå från styrelseledamöters försumlighet i förhållande till insikten om bolagets kapitalbrist.
– Om det har konstaterats att en styrelseledamot haft eller borde haft kännedom om kapitalbrist saknar det i princip betydelse vad styrelseledamoten trodde eller tänkte om bolagets fortsatta utveckling.
Under samma ROA-inspelning behandlar Carl Svernlöv även några andra högintressanta domar som ställer principiellt intressanta frågor: Vad händer när den uråldriga stiftelsejuridiken tar sig an kryptovalutor? Och kan ansvaret för stiftelsers förvaltning delegeras? Läs artikeln här.
ROA – Rättsområdesanalyser – är en tilläggstjänst till JUNO som innehåller såväl videoklipp som analyser gällande aktuella rättshändelser. Här kan du läsa mer om ROA.
