Föräldrarna till en son med en allvarlig sjukdom måste betala tillbaka knappt sex miljoner kr i felaktigt utbetald assistansersättning, enligt en dom i kammarrätten. Återkravet motsvarar assistansersättning under en femårsperiod. Försäkringskassan började utreda sonens hjälpbehov efter det att anonyma tips inkommit om att ingen assistans utfördes. Stora delar av assistansen var det pappan som avlönades för att sköta.
Efter att Försäkringskassan (FK) utrett att pojken inte haft rätt till assistans riktades återkrav mot hans vårdnadshavare som lämnat uppgifter om hjälpbehovet. Enligt FK avsåg det felaktiga betalningar 2015 - 2019.
Det fanns läkarintyg både från 2016 och 2020 som tydligt beskrev sonens sjukdom och det behov av stöd han hade. Samtidigt har skolpersonal uppgett att pojken klarar det mesta på egen hand, både i samband med toalettbesök och måltider. Kammarrätten noterar att det av intygen som stöder ett hjälpbehov inte framgår om de bygger på enga observationer.
Sammantaget finner kammarrätten att pojken inte har haft ett sådant hjälpbehov som medfört rätt till assistansersättning under den aktuella perioden.
Det är föräldrarna som har lämnat de oriktiga uppgifterna och det finns ett orsaksamband till att ersättning felaktigt betalats ut. Vårdnardshavarna har i egenskap av förmyndare haft möjlighet att bestämma hur assistansen skulle vara utformad och har därigenom kunnat disponera över ersättningen, som de sedan fått i för assistansarbete.
Kammarrätten i Göteborg 3111-22
Att mamman har en sekretessmarkering i folkbokföringen innebär inte tillräckliga skäl för att besluta om ensam vårdnad, enligt en hovrättsdom. Det var mamman till de två barnen som yrkade om ensam vårdnad om barnen. Pappan anförde att han inte fått tillräcklig information om barnen, det fysiska umgänget med barnen hade dock fungerat väl.
Av utredningen framgår att socialtjänsten föreslår att mamman ska ha ensam vårdnad om barnen med hänsyn till parternas bristande samarbetsförmåga och brister i pappans föräldraförmåga.
Hovrätten delar inte den uppfattningen utan ansluter sig till tingsrättens bedömning att de ska ha gemensam vårdnad. Samarbetet mellan parterna har efter tingsrättens dom fungerat och omständigheten att mamman har en sekretessmarkering i folkbokföringen innebär inte tillräckliga skäl för att besluta om ensam vårdnad.
Mammans agerande talar för att hon har brister när det gäller att sätta barnens behov främst och hon lämnar inte information om barnen till pappan. Sammantaget finner hovrätten att vårdnaden om barnen ska vara fortsatt gemensam.
Hovrätten över Skåne och Blekinge T 1761-22
En 13-årig flicka i Sandviken får ett tillfälligt utreseförbud enlig lagen om vård av unga (LVU) då det bland annat finns en risk för att hon förs ut ur landet för giftermål, enligt en dom i kammarrätten.
Det var individ- och familjeomsorgsnämnden som beslutade om utreseförbudet sedan flickan omhändertagits enligt LVU på grund av att det fanns uppgifter om att hon inte vill vara hos sina föräldrar då de har hotat henne och hon inte vill prata med socialtjänsten på grund av hoten. Flickan har också framfört att hennes moster kan komma att hålla henne gömd.
Förvaltningsrätten fann att utredningen visar att det finns en påtaglig risk för att flickan förs ut ur landet i syfte att ingå äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse på så vis att det tillfälliga reseförbudet behöver bestå. Kammarrätten finner ingen anledning att göra någon annan bedömning och avslår föräldrarnas överklagandet av beslutet.
Kammarrätten i Sundsvall 2678-22
Två bröder - sju och nio - år omhändertas enligt LVU sedan de hållits borta från skolan av föräldrarna och fått lära sig att vara emot det svenska samhället. Föräldrarna till de två bröderna, som var hemmahörande i Åkersberga nordöst om Stockholm, hade under lång tid även varit tydliga med att de inte tänkte låta barnen gå i svensk skola och hävdade redan 2019 att de skulle flytta till något annat land, vilket dock inte hade skett. Kommunen hade även uppfattat det som att familjen tillfälligt åkt utomlands för att försöka undgå omhändertagande.
Kammarrätten konstaterar att familjen alltid bott i Sverige och att de har sin släkt och sociala sammanhang här. Vidare att barnen avregistrerades från folkbokföringen först efter att kommunen bedömt att det fanns skäl för att ansöka om beredande av vård och biträden förordnats för familjen. Det finns en påtaglig risk för att deras hälsa och utveckling skadas. Eftersom föräldrarna inte samtycker till vården kan den inte ges på frivillig väg.
Kammarrätten i Stockholm 4549-22
Två bolag som nekats tillstånd att driva hemtjänsverksamhet har vunnit mot Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Företrädarna för bolagen hade på grund av skäl med ekonomiskt koppling nekats tillstånden men nu måste IVO på nytt pröva deras tillstånd.
Bolagen hade bedrivit hemtjänst under flera års tid när IVO nekade tillstånd. I det ena fallet på grund av att företrädarna inte hade deklarerat och betalat skatter i tid, i det andra fallet på grund av att företrädarna inte hade följt det bolagsrättsliga regelverket genom att inte ha en revisor och inte ha upprättat kontrollbalansräkning.
Enligt HFD är bristerna gällande deklaration och betalning av skatt är allvarliga men de är ursäktliga eftersom de uppkommit på grund av att bolagets redovisningsbyrå misskött sitt uppdrag. Vidare har tillräckliga åtgärder ha vidtagits för att säkerställa att bristerna inte skulle upprepas.
Att inte ha upprättat en kontrollbalansräkning anser HFD inte vara en tillräckligt allvarlig brist mot bakgrund av att bolagets ekonomi varit stabil och att bolaget har skött betalningarna av sina skulder. Att inte ha en revisor anses allvarligt men med beaktande av hur bristen uppkommit och att det varit under en begränsad tid anses den ursäktlig. Vidare konstaterades att bolaget hade avhjälpt bristen.
Högsta förvaltningsdomstolen 3202-21
Högsta förvaltningsdomstolen 3274-21
Mamman till en omhändertagen pojke får inte veta var barnet befinner sig och hon förbjuds även att ha umgänge med pojken. Enligt socialnämnden har mammans agiterade beteende genomsyrat alla kontakter och när hon dagen efter omhändertagandet besökte socialkontoret slog hon oprovocerat en handläggare i huvudet med en docka. Hon var då inte mottaglig för samtal. Kammarrätten har nu beslutat att avslå mammans yrkanden om att upphäva umgängesförbudet och hemlighållandet av vistelseort.
Kammarrätten i Jönköping 2188-22
Två yngre män döms för en anlagd brand då stora delar av ett HVB-hem i Ängelholm brändes ned. En döms till sluten psykiatrisk vård och en till sex års fängelse. Det var den 16 mars som en brand bröt ut på ett HVB-hem i Ängelholm. Branden fick ett snabbt förlopp och spred sig snabbt till närliggande byggnader, av vilka flera totalförstördes, och ledde bland annat till att ett fyrtiotal dementa patienter snabbt fick evakueras. Två män, 18 och 21 år gamla, som bodde på HVB-hemmet har nu dömts för gärningen. Båda två genomgick en rättspsykiatrisk undersökning men endast 21-åringen bedöms ha utfört dådet under inverkan av en allvarlig psykisk störning. En förklaring var att de ville markera att de var missnöjda men att avsikten endast var att starta en liten brand som snabbt gick att släcka.
Helsingborgs tingsrätt B 1803-22
För tre år sedan familjehemsplacerades en pojke med sin storebror på en lantgård. När familjehemmet i år sa upp uppdraget för storebrodern beslutade kommunen att bröderna skulle placeras i ett annat familjehem.
Lillebrodern som nu var 13 år, de biologiska föräldrarna och familjehemsföräldrarna motsatte sig beslutet. Pojken hade funnit sig väl till rätta med livet på gården lantbruk och djur och fungerade även väl i skolan, där han hittat sin plats i en mindre undervisningsgrupp.
Förvaltningsrätten avslog men kammarrätten bifaller nu överklagandet och låter pojken bo kvar på lantgården.
Kammarrätten konstaterar att en placering av bröderna i olika familjehem visserligen starkt talar mot den fortsatta placeringen. Detta går dock att kompensera genom umgängestillfällen mellan dem. Nackdelen bedöms inte heller uppväga risken för att pojkens positiva utveckling bryts.
Kammarrätten i Stockholm 3512-22
Kvinnan som stod i kassan i en tobaksaffär åtalades för att ha sålt en dosa så kallat "vitt snus" eller "tobaksfritt snus" till en 16-årig tjej i Uppsala. En polis hade gått bakom fyra tjejer och hört dem diskutera vem som var bäst lämpad att handla. Direkt efter köpet konfronterade han tjejen som köpt dosan och en polispatrull anlände till tobaksaffären.
Tingsrätten fällde kvinnan som sålde dosan för brott mot tobakslagen till 30 dagsböter men hovrätten har nu istället friat från brott.
Redan av tobakslagens inledande bestämmelser framgår att tobaksfritt snus inte omfattas av lagens tillämpningsområde, vilket även framgår av lagens förarbeten. Eftersom den dosa snus som kvinnan sålt inte utgör snus i tobakslagens mening ogillas åtalet.
Svea hovrätt B 1893-22
Kommunen beviljade avslog ansökan om ekonomiskt bistånd till hyra med hänvisning till att hyran avsåg ett andrahandskontrakt där det var oklart om uthyraren hade tillstånd att hyra ut i andra hand. Det framgick inte heller hur hyran var beräknad. Kommunen kunde därmed inte ta ställning till om uthyrningen var godkänd eller om kostnaden är skälig.
Mannen överklagade beslutet. Uthyraren var fortfarande var skriven på adressen och kom hem från utlandet ibland och behöva övernatta i lägenheten. Kontraktet hade ändrats till ett inneboendeavtal och att han betalade två tredjedelar av hyran för sig och sin dotter.
Förvaltningsrätten upphävde beslutet om hyran och uttalade att mannen och hans dotter var i behov av boende för att uppnå en skälig levnadsnivå. Oavsett om han var inneboende, hyrde i andra eller det fanns ett giltigt hyreskontrakt hade han rätt till ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader för sitt boende. Nämnden hade inte haft grund för att avslå ansökan och förvaltningsrätten visade målet åter till kommunen för fortsatt handläggning.
Kammarrätten instämmer nu i förvaltningsrättens bedömning och avslår kommunens överklagande.
Kammarrätten i Jönköping 4436-21
