Den Högsta förvaltningsdomstolen är belägen i anrika lokaler på Riddarholmen i
Stockholm, med utsikt över Riddarholmskyrkan. Höstljuset faller vackert in över den
tomma plenisalen där de 16 justitieråden annars sitter i en strikt, fallande rangordning; ju längre tjänstgöringstid ju närmare sitter man Högsta förvaltningsdomstolens ordförande Mats Melin.
Mahmut Baran har nu varit justitieråd sedan oktober 2014 och kommer allt närmare ordföranden i takt med att justitieråd pensioneras och nya tillkommer.
Har tiden som justitieråd motsvarat dina förväntningar så långt?
- Förväntningarna överensstämmer relativt väl med verkligheten, även om jag ju inte
kände till arbetsgången och så. Men jag hade inte förväntat mig att det krävdes att
man skulle arbeta med ett och samma fall så länge. Som advokat, vilket jag var tidigare,
skriver du till klienten och till domstolen, men det rör sig om en begränsad krets
och det kommer inte till allmänhetens kännedom på samma sätt. Men ett domsförlag
är inte för att begränsat antal utan våra domar ska läsas i decennier framöver.
Jurister har ju ett rykte om sig att väga sina ord med stor försiktighet.
- Ja, så är det. Advokater är ju inte slarviga, men det ställs inte samma krav på det
stilistiska och den språkliga höjden, som advokat ska det vara korrekt och lättförståeligt
– men här krävs det en ännu högre höjd. Vid ett domsförlag återsamlas man efter
tre veckor, återställande som det kallas, då kan alla se samma text på skärmarna
och ordföranden styr tangentbordet. Man går då genom varje mening, och när man är
överens justeras texten. Det kan ta en halv dag. Bakgrunden är nästan lika viktig, och
parternas yrkanden, ofta omformuleras detta, inte i sak men för att tydliggöra vad det
handlar om. Ett enda ord kan verkligen diskuteras länge fram och tillbaka.