Är det ett krav att genomföra en undersökning om betydande miljöpåverkan gällande den energiplan som kommunen är skyldig att ta fram?

Stefan Rubenson svarar:
Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering ska det enligt 3 § i varje kommun  finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi. I planen ska finnas en analys av vilken inverkan den i planen upptagna verksamheten har på miljön, hälsan och hushållningen med mark och vatten och andra resurser. Energimyndigheten har ett program för energiplanering,  Coachning av kommuner skapar bättre energiplanering (energimyndigheten.se) 

Enligt 8 § lagen om kommunal energiplanering gäller att om planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska en strategisk miljöbedömning göras, beslut fattas, information lämnas samt övervakning och samordning ske enligt 6 kap. 9-19 och 46 §§ miljöbalken.

- Frågan om huruvida planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 7 och 8 §§ miljöbalken efter att kommunen har gjort en undersökning enligt 6 kap. 6 § miljöbalken och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den bestämmelsen.  En sådan undersökning behöver inte göras och ett sådant beslut behöver inte fattas om frågan om betydande miljöpåverkan är avgjord genom föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 6 kap. 4 § miljöbalken.

- Regeringen har inte meddelat några sådana föreskrifter, vilket innebär att frågan måste avgöras i det enskilda fallet efter en miljöanalys.  Energimyndigheten har tagit fram en vägledning för kommunala energiplaner,  Vägledning för kommunala energiplaner (lansstyrelsen.se)  

Kommunen har inrättat ett vattenskyddsområde vilket innebär att en lantbrukare kommer att behöva ansöka om tillstånd att använda vissa bekämpningsmedel. Lantbrukaren vill att kommunen ska betala hans kostnader för ansökan om tillstånd. 

En diskussion har uppstått internt på kommunen om vilket scenario som är korrekt av följande två; VA-kollektivet ska bara stå nödvändiga kostnader och enligt principen att förorenaren betalar så får lantbrukaren själv betala, eller ska kommunen ersätta lantbrukaren pga försvårande av markanvändning? 

Stefan Rubenson svarar:
Det är riktigt att va-kollektivet bara svarar för nödvändiga kostnader för va-abonnenternas behov av allmänna vattentjänster. Lantbrukaren kan få ersättning för sina förluster, om vattenskyddet skulle innebära att hans pågående markanvändning avsevärt skulle försvåras genom vattenskyddsföreskrifterna. Ersättningen betalas av den som beslutat föreskrifterna - staten eller kommunen, dock aldrig av va-kollektivets pengar. 

Är det möjligt att ge dispens enligt Naturvårdsverkets författningssamling, där paragrafen är sammankopplad till en paragraf i en lag som upphört? Exempelvis: att i ett anmälningsärende tillåta att en nystartad verksamhet som yrkesmässigt ska behandla elavfall inte behöver certifiering de två första åren, med stöd av 7§ NFS 2018:11. Där paragrafen hänvisar till certifieringar enligt 28§ avfallsförordningen (2011:927), vilket har ersatts av paragrafen 4 kap 2§ avfallsförordningen (2020:614).

Stefan Rubenson svarar:
Ja, det är naturligtvis en miss att inte uppdatera NFS 2018:11 med anledning av 2020 års avfallsförordning. Det betyder dock inte att bestämmelsen är olaglig särskilt eftersom samma bestämmelser går igen i 2020 års avfallsförordning. Naturvårdsverkets förordning gäller ju med vad som står där. Annorlunda hade det varit om det rört sig om en straffrättslig klausul eller om möjligheten till dispens hade varit borttagen.  

Vid tillämpning av dispensregeln hänvisas nu enbart till Naturvårdsverket föreskrift.