Miljörätten är det rättsområde som reglerar personers agerande i förhållande till den yttre miljön. Det innefattar bland annat frågor om reglering av miljöfarliga verksamheter, skydd av naturområden och hushållning med mark och vatten. Hälsoskydd och djurskydd brukar också räknas till miljörätten.
Det centrala regelverket på området är miljöbalken (MB). Miljöbalkens syfte är att främja en hållbar utveckling för nuvarande och kommande generationer. I MB ryms även de etiska utgångspunkterna att naturen har ett eget skyddsvärde samt att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar att förvalta naturen väl.
Miljöaspekter berörs även i plan- och bygglagen, fiskelagen, jaktlagen, minerallagen, lag om åtgärder mot förorening från fartyg och skogsvårdslagen. I den mån inte annat anges i MB ska dessa lagar tillämpas parallellt med MB, vilket i flera fall innebär parallella eller kompletterande prövningar.
Detta kompletteras med EU:s miljölagstiftning. EU och medlemsstaterna har delad befogenhet att lagstifta om miljö. Både Sverige och EU får utfärda lagar och andra bestämmelser inom miljörätt – men EU:s föreskrifter har företräde enligt principen om EU-rättens företräde.