Miljörättsdagen 2019

Av: Linn Cruz Tiger Ämne: Miljörätt 2019-11-28

Sedan snart två decennier tillbaka anordnar VJS årligen Miljörättsdagen, ett populärt kunskaps- och nyhetsforum som riktar sig till alla yrkesverksamma som arbetar med miljörättsliga frågeställningar. Deltagarna uppdateras om det senaste på området, men ges också tillfälle att byta erfarenheter och knyta värdefulla kontakter med andra deltagare.

Det var en frisk morgon i Stockholm när deltagarna småpratande tog plats i Näringslivets hus för årets Miljörättsdag. Dagen inleddes av Jan Darpö, professor emeritus i miljörätt, som berättade om nyheter och trender inom miljörätten.
 
Tapiolamålet
En av årets viktigaste domar, Tapiolamålet (C-674/17), gällde finsk licensjakt efter varg, innebar ett restriktivt undantag från det strikta skyddet enligt försiktighetsprincipen. Domstolen ansåg att den i målet aktuella jakten var så begränsad att den inte medförde en betydande negativ inverkan på beståndets struktur. Men samtidigt konstaterade Darpö att det var tveksamt om det stämde med beaktande av att jakten omfattade 15 % av stammen och då urvalet inte fungerade (20 reproducerande vargar sköts). Jakten medförde ett negativt nettoresultat. Darpö frågade sig om domen kan ses som en klok kompromiss och framhöll att det finns tveksamheter kring effekterna av jakten för den gynnsamma bevarelsestatusen samt betonade att tjuvjakten inte motverkats utan fortsätter att vara ett stort problem.
 
Arica Victims
Ett annat uppmärksammat mål under året var Arica Victims (T 294-18) som gällde förorenat material från Bolidens verksamhet som exporterats till Chile för slutförvaring. Föroreningarna påstods orsaka besvär för närboende som förde skadeståndstalan mot Boliden. Tingsrätten tillämpade chilensk rätt och fann att anspråket inte var preskriberat men att klagandena inte visat att skada uppkommit, även om Boliden bedömdes ha varit delvis vårdslös. Till skillnad från tingsrätten bedömde hovrätten att svensk rätt skulle tillämpas i målet eftersom tyngdpunkten för det som inträffade var i Sverige. Anspråket var enligt hovrätten preskriberat och hovrätten konstaterade att det inte innebar ett brott mot art. 6 EMKR. Om målet hade nått Högsta domstolen konstaterar Darpö att Högsta domstolen skulle kunna ha ställt frågan till Europadomstolen, men så blev inte fallet.
 
Naturens rättigheter
Det har vidare under året varit diskussioner kring ”Naturens rättigheter” och om/hur naturens rättigheter ska stärkas. Enligt Darpö finns det två vägar att gå i frågan. Antingen ges naturen starkare ställning i grundlagen (materiellt) eller så ges naturen självständig legal status (processuellt). Eftersom miljörättsorganisationer redan i dagsläget har en möjlighet att klaga på tillämpningen och föra naturens talan ansåg Darpö att den första vägen med stärkt grundlagsskydd är den mest lämpliga vägen att gå. Det skulle få påverkan på rättstillämpningen och enligt Darpö är det tveksamt om det skulle tillföra värde i EU-rätten att ge naturen en självständig legal status. Det krävs inte så mycket för att en organisation ska anses företräda allmänhetens intresse och ha klagorätt.
 
Avslutningsvis uppmärksammade Darpö åhörarna om att Högsta domstolen har meddelat prövningstillstånd i ett mål om artskydd som kommer att bli intressant.
 
Senare, under ett pass om ersättning för rådighetsinskränkningar, berättade Bertil Bengtsson, professor och tidigare justitieråd, att han också ser framemot det nämnda prövningstillståndet och konstaterade att även om miljöbalken inte har någon regel om försvårad markanvändning när det gäller artskydd så borde Högsta domstolen besluta att ersättning ska utgå i målet med stöd av 2 kap. 15 § Regeringsformen. Det vore den mest rättvisa utgången enligt Bengtsson.
- Men vad jag säger idag kan snart vara rättshistoria, tillade han.
 
Januariavtalet
Darpö lämnade över ordet till Susanne Gerland, gruppchef på Miljödepartementet, som berättade om departementets pågående arbete och hur det påverkas av Januariavtalet. Följande var de viktigaste punkterna:
• En av de pågående utredningarna gäller geografiskt differentierat strandskydd som ska utformas utifrån olika exploateringstryck och tillgång till strandlinjer inom olika delar av landet.
Kapitel 8 i Miljöbalken har bytt namn till skydd för biologisk mångfald. Det finns en strävan mot att utrota invasiva arter och det gäller både växter och djur.
• Laponiaförordningen avseende förvaltningen av världsarvet Laponia har förlängts fyra år och det saknas fortfarande utvärderingar av artskyddet för att kunna besluta om permanent förvaltning.
• Vid årsskiftet ska departementet lämna in den första klimatpolitiska handlingsplanen.
• EU-kommissionen har i två överträdelseärenden stämt Sverige bl.a. för att ett antal kommuner inte uppfyller de krav som ställs på rapportering och rening i reningsverk. Det är oklart hur det slutar.
 
Efter att Darpö och Gerland avslutat sina anföranden följde ett späckat schema för deltagarna som haft möjlighet att välja bland en rad olika föreläsningar under resten av dagen. Efter lunchen fördes också ett panelsamtal om den nya vattenförvaltningen mellan representanter från branschen, som lockade till en del frågor från åhörarnas sida. Dagen avslutades med trivsamt mingel där småpratet fortsatte med nya tankar och funderingar inför framtiden.