Ny dom — ramavtal utan priser stoppas av kammarrätten

Enligt Pernilla Norman, delägare i advokatfirman LexIT och forskare i upphandlings- och konkurrensrätt vid Stockholms Universitet, klarlägger kammarrättens dom från den 12 juni i år[Not ] rättsläget på ett tydligt sätt.

 

- Att beställarna inte längre kan strunta i priset som en faktor i utvärderingen i ramavtalsupphandlingar är en tämligen stor sak på upphandlingsområdet. För mig är det dock en naturlig dom. Det här sättet att upphandla ramavtal är något som framför allt de stora upphandlingscentralerna, som Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet och SKL Kommentus, använder i stor utsträckning.

 

Kammarkollegiet hade i upphandlingsdokumentet angett att de mest ekonomiskt fördelaktiga anbuden utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet skulle antas. Men som tilldelningskriterier fanns inte pris med. Istället värderades enbart kvalitativa kriterier i form av fiktivt uppdrag, kunskapsöverföring och dokumentation samt statlig värdegrund.

 

 

- Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan ha bästa förhållande mellan pris och kvalitet och sedan utesluta priset. Vad är det då man värderar på, frågar Pernilla Norman retoriskt.

 

- Det blir bara en form av kvalificeringssystem.

 

Två argument som Kammarkollegiet förde fram i kammarrätten var dels att priser som offereras vid avrop inte skulle ha ”någon koppling till ramavtalspriset”, dels att det inte ska gå att kompensera för lägre kvalitet med priset.

 

- För mig är detta märkliga argument, säger Pernilla Norman. Jag har varit med och genomfört upphandlingsprojekt i drygt 30 år, och det är både möjligt och önskvärt att se till att det finns en koppling mellan de priser som upphandlas i ramavtalet och de priser som får och kan offereras i enskilda avrop. Det är en fråga om hur man lägger upp och utformar upphandlingen. Sannolikt är det också ett krav enligt upphandlingslagstiftningen.

 

- Vad gäller det andra argumentet är det ju alltid så att kvalitet kostar. Det är inte fråga om att man ”kompenserar med pris för lägre kvalitet” utan istället att lägre kvalitet kostar mindre. En Seat kostar mindre än en Rolls Royce. Eller som man säger på engelska ”you get what you pay for”.

 

Efter en sedvanlig genomgång av de relevanta rättskällorna är kammarrättens slutsats att det inte går att genomföra en ramavtalsupphandling där frågan om pris helt lämnas till avropsprocessen. När en leverantör tilldelas ett kontrakt ska det enligt 16 Kap. 1 § LOU ske med den som lämnar det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, varvid en av grunderna är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Övriga grunder är kostnad eller pris. Således är pris en faktor i samtliga tre grunder som en beställare kan välja. Det är samma kriterier som ska tillämpas när ramavtal ingås, konstaterar kammarrätten.

 

- Det är alltid en trade off mellan pris och kvalitet. I domen kommer kammarrätten också fram till att ramavtal ska upphandlas på samma sätt som andra avtal, vilket medför att det är en förutsättning att priset är med som en faktor i utvärderingen, kommenterar Pernilla Norman.

 

Eftersom kammarrättens avgörande berör ramavtal generellt är dess betydelse inte begränsat till Kammarkollegiet och SKL Kommentus. Men enligt Pernilla Norman är det i praktiken oftast de stora inköparna som i sina ramavtalsupphandlingar utelämnar pris som faktor i utvärderingen.

 

- Är det någon som gör en upphandling av ramavtal för en mindre, definierad organisation, då tror jag att man vill ha med pris eftersom det sätter en ram för vad man har att hålla sig till. Nu måste Kammarkollegiet med flera ta med pris som en faktor i ramavtalen, som då finns där när avrop ska göras. Det känns väldigt grundläggande att det är så och det ger avropande myndigheter mer förutsägbara budgetramar.

 

- Det här är något som är viktigt eftersom förutsättningarna för att det blir ”rätt” ramavtalsleverantörer ökar, vilket är det som kammarrätten hängt upp det på. Domen understryker och förtydligar rättsläget, och jag är inte förvånad över utgången som jag tycker är riktig.

 

Kammarrättsdomen kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen men Pernilla Norman tror att det är tveksamt om målet kommer att beviljas prövningstillstånd.

- Det här är inte en dom som förändrar rättsläget, och den skapar egentligen inte behov av ytterligare förtydligande eftersom den enligt min mening följer rättsläget så som det är. Ska det finnas skäl för prövningstillstånd måste det vara något som behöver förtydligas ytterligare, men den här domen är tydligt förankrad i lagstiftning, förarbeten och bakomliggande direktiv så jag har svårt att se att det skulle behövas.