Socialtjänsten och arbetet med barn och unga

‹ Tillbaka till författare

Många barn far illa i Sverige idag. Missförhållanden kan bero på föräldrars brister i omsorgen, som vanvård eller hedersrelaterat våld, men också på barns och ungas egna beteenden, som brottslighet eller vägran att gå till skolan. I sin bok Socialtjänstens insatser för barn och unga ger Tomas Törnqvist och Carl-Gustaf Tryblom en inblick i de juridiska förutsättningarna för socialtjänstens arbete med barn och unga.

Många barns missförhållanden anmäls inte av de som är anmälningsskyldiga, till exempel personal på skolan. Det beror dels på okunskap men även på en utbredd misstro mot socialtjänsten. Det innebär också att till exempel rektorer riskerar att dömas för tjänstefel.

Efter sin utredning ska socialtjänsten överväga om frivilliga insatser är tillräckliga, eller om nödvändig vård och behandling måste genomföras med tvång. I det senare fallet prövas detta i domstol och det är inte ovanligt att domstolen avslår socialnämndens ansökan.

De juridiska förutsättningarna för socialtjänstens ingripande skapar ofta en frustration hos många som undrar vad som krävs för att socialtjänsten ska agera i vissa situationer. Många ställer sig till exempel frågande till varför domstolen tillåter ett spädbarn som fått allvarliga hjärnskador av skakvåld att vistas i det hem där skadorna uppkommit.

En särskild utsatt grupp är 18-20-åringarna som riskerar att gå miste om nödvändigt skydd och stöd med hänvisning till att de är myndiga, när de fortfarande är sårbara. Eller som en hjärnforskare uttryckte det: tonårshjärnan är en stark, högpotent motor som ska samspela med riskabelt svaga bromsar och ett svagt styrsystem.

Socialtjanstens insatser for barn och unga Tomas Törnqvists och Carl-Gustaf Trybloms bok ger en inblick i socialtjänstens komplexa roll i detta arbete, en socialtjänst som dessutom upplever stor personalomsättning där erfarna socionomer istället kan välja att bli konsulter med bättre lön och arbetsvillkor. Och där debatten bland annat handlar om att slopa särbehandlingen av unga lagöverträdare som står för det dödliga gängvåldet, när politiker som vill skärpa lagstiftningen bortser från det faktum att det kan vara endast 26 individer av 10 000 som skulle motivera en sådan ändring.