Enligt Försäkringskassan fanns det skäl att ompröva klagandens rätt till assistansersättning eftersom det framkommit att assistans felaktigt och systematiskt redovisats under skoltid. Utförd assistans hade även redovisats för två assistenter som samtidigt haft annan sysselsättning.
Utredningen visar att utbetald assistansersättning i betydande omfattning inte har gått till utförd assistans. Den assistansberättigade bedöms i vart fall av grov vårdslöshet ha lämnat oriktiga och vilseledande uppgifter avseende den utförda assistansen. Sammantaget finner kammarrätten att de oriktiga uppgifterna och omfattningen av den tid som redovisats felaktigt har haft betydelse för bedömningen av klagandens rätt till assistansersättning.
Till skillnad från underinstansen bedömer kammarrätten att Försäkringskassan har haft skäl att dra in assistansersättningen. Kammarrätten fastställer Försäkringskassans beslut.
Kammarrätten i Stockholm 5880-21
Socialnämnden beslutade att avslå kvinnans ansökan om färdtjänst då hon inte bedömdes ha väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller med allmänna kommunikationsmedel.
Enligt kvinnan innebar hennes sjukdomsbild att hon riskerade skador om hon skulle färdas kommunalt eftersom även mindre slag kunde ge henne frakturer. Förvaltningsrätten ändrade nämndens beslut och ansåg att kvinnan hade rätt till färdtjänst.
Socialnämnden överklagade och åberopade flera bilder från Instagram som visade hur kvinnan lyfter och leker med sitt barn både i slalombacke och på äventyrsbad.
Kammarrätten konstaterar att bilderna visar att kvinnans fysiska förmåga skiljer sig avsevärt från vad som framgår av läkarintygen. Sammantaget finner kammarrätten att kvinnan inte har visat att hon har väsentliga svårigheter som motiverar en rätt till färdtjänst. Med bifall till överklagandet fastställer kammarrätten socialnämndens beslut om avslag.
Kammarrätten i Sundsvall 655-22
Vid det omedelbara omhändertagandet av katterna och hönsen var djurägaren inte närvarande och det tog lång tid att delge honom handlingarna. Länsstyrelsen yrkade att djurägaren skulle förpliktas att betala för de uppställningskostnader som omhändertagandet medfört innan djuren kunder omplaceras/avlivas.
Enligt kammarrätten framstår länsstyrelsens beslut om omhändertagande som motiverat. Med hänsyn till att beslutet dröjde eftersom länsstyrelsen fick besked om utförd delgivning 17 dagar efter att delgivning skett så bedömer kammarrätten att dröjsmålet ska beaktas vid bestämmande av djurägarens kostnadsansvar. Rimlig tid för överlåtelseförsöken borde vidare ha satts till tre dagar vilket också beaktas vid beräkningen.
Sammantaget beslutar kammarrätten att djurgaren ska betala drygt 86 000 kr av yrkade dryga 101 000 kr för uppställning av de omhändertagna djuren.
Kammarrätten i Jönköping 1731-21
Även om fastigheten var en strandtomt gjorde ägaren gällande att det inte var möjligt att ta sig i vattnet från fastighetens landdel och han ansökte om dispens från strandskyddet för att bygga en brygga.
Länsstyrelsen ansåg att ägarens behov av båtplats inte måste tillgodoses genom en brygga för fritidsbehov på den egna fastigheten och ansökan om dispens avslogs.
Med beaktande av avståndet till alternativa båtplatser gör mark- och miljödomstolen bedömningen att mannen har visat att behovet av brygga inte kan tillgodoses inom ett rimligt avstånd utanför fastigheten.
Den föreslagna bryggans utformning framstår som väl avvägd med hänsyn till andra bryggor i området och vassväxtligheten på platsen gör att bryggan endast kommer att synas i begränsad omfattning från angränsande fastigheter. Platsen bedöms redan ha tagits i anspråk på ett sätt som gör att den saknar betydelse för strandskyddets syften och eftersom platsen inte har särskilt skyddsvärt växt- eller djurliv beslutar mark- och miljödomstolen att bevilja dispens från strandskyddet.
Mark- och miljödomstolen i Växjö M 1899-22
Det Vietnamesiska buddistförbundet beviljades bygglov för att uppföra en port på en fastighet Hjällbo i Göteborg. Men bygget påbörjades innan startbesked getts och porten uppfördes dessutom på en angränsande fastighet inom strandskyddat område ägd av Göteborgs kommun.
Byggnadsnämnden förelade förbundet vid vite att riva byggnadsverket, men rättelse har inte skett och nämnden ansökte om utdömande av vitet.
Buddistförbundet ansökte om dispens och anstånd med flytten av porten, som bestod av ädelstensmaterial, och anförde att en insamling pågick för att klara kostnaden.
Mark- och miljödomstolen finner att vitesföreläggandet är lagligen grundat och tillräckligt tydligt samt bedömer att det saknas skäl att jämka vitet. Förbundet förpliktas betala 120 000 kr till staten.
Mark- och miljöödomstolen i Vänersborg P 1891-22
Rabbalshede Kraft AB nekas tillstånd till att bygga tio stycken vindkraftverk i Töreboda. Länsstyrelsen beviljade först tillstånd, men sedan ett stort antal privatpersoner, företag och kommuner överklagat tillståndet har mark- och miljödomstolen nu upphävt det. Beslutet fattas av hänsyn till den skyddsvärda fågelarten tjäder.
Med beaktande av förhållandena på platsen bedömer mark- och miljödomstolen att vindkraftverksamheten inte kan bedrivas utan att tjädern riskerar att påverkas på ett förbjudet sätt. Skyddsåtgärder bedöms inte vara tillräckliga och mark- och miljödomstolen upphäver beslutet om tillstånd.
Överklagande från två angränsande kommuner avvisas då mark- och miljödomstolen bedömer att de inte har klagorätt eftersom de inte anses särskilt berörda.
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg M 4607-20
Hyresvärden yrkade att hyresavtalet för studentlägenheten skulle upphöra eftersom mannen bott den maximala boendetiden om sex år.
Mannen motsatte sig yrkandet och anförde att han fortfarande studerade och hade behov av lägenheten.
Utredningen visar att mannen tidigare har haft ett hyresavtal avseende en annan studentlägenhet hos värden men hyresnämnden fann att det inte var visat att den totala boendetiden skulle omfatta även den tidigare lägenheten. Hyresavtalet skulle fortsätta att gälla med oförändrade villkor.
Hovrätten finner däremot att avtalet mellan hyresvärden och mannen innebär att han inte får bo i hyresvärdens fastighetsbestånd under en längre tid än sex år. Den maximala tiden har överskridits och hovrätten anser inte att det framkommit tillräckliga skäl för att ändå förlänga hyresavtalet.
Hovrätten beslutar att hyresavtalet för studentlägenheten har upphört.
Svea hovrätt ÖH 14426-21
Bergsala skulle enligt ramavtalet med ICA-koncernen främst leverera belysningsprodukter. 2018 uppkom en tvist och Bergsala påkallade skiljeförfarande med yrkande om att ICA skulle förpliktas att betala drygt 660 000 USD plus ränta för obetalda levererade produkter.
ICA yrkade å sin sida att Bergsala skulle betala drygt 58 milj kr plus ränta avseende överpriser.
Genom skiljedom förpliktades ICA betala det yrkade beloppet till Bergsala och Bergsala skulle betala drygt 244 kr plus ränta till ICA.
ICA yrkade att skiljedomen skulle ogiltigförklaras eller upphävas.
Sammantaget finner hovrätten att det inte finns något att invända mot skiljedomen och det saknas skäl att ogiltigförklara domen eller upphäva den.
Käromålet ogillas. Det finns dock enligt hovrätten skäl att tillåta att domen överklagas.
Svea hovrätt T 7158-20
Tingsrätten beslutade att parterna skulle ha gemensam vårdnad om sonen och att han skulle bo växelvist hos parterna.
Pappan yrkade att sonen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom och hänvisade till att mamman kort tid efter tingsrättens dom fått akut tvångsvård inom psykiatrin. Sonen bodde då hos sin mormor de veckor som han skulle bo hos mamman.
Av behandlande psykoterapeuts uppgifter framgår dock att mamman mår mycket bättre och att mamman får adekvat behandling för sitt sjukdomstillstånd. Sonen, 12 år, anförde att han ville bo lika mycket hos sina föräldrar.
Sammantaget finner hovrätten att det är sonens bästa att sonen även fortsättningsvis ska bo växelvist hos parterna, vilket också är förenligt med kontinuitetsprincipen.
Svea hovrätt T 6199-21
Enligt detaljplanen får Gröna Lund utvidga nöjesparken med ett antal nya åkattraktioner på ett område som idag används som parkering. Den nya delen av parken kommer att synas från flera delar av Stockholms innerstad.
Sammantaget finner Mark- och miljööverdomstolen att utbyggnaden inte skadar det historiska landskapets natur- och kulturvärden och detaljplanen bedöms vara förenlig med riksintressena inom området. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen kommunens beslut att anta detaljplanen.
Mark- miljöööverdomstolen P 6338-21
