Under 2017 inledde Konsumentombudsmannen (KO) ett tillsynsärende mot ett bolag efter att 116 klagomål inkommit till KO gällande bolagets ID-bevakningstjänst. Ärendet gällde avtalsvillkor och marknadsföring som KO ansåg var otillbörliga och KO väckte talan mot bolaget.
Utredningen visar bl.a. att personer kontaktats per telefon trots att de varit anslutna till NIX, att skrämselpåståenden använts och att information utelämnats i telefonsamtalen.
Patent- och marknadsdomstolen finner att marknadsföringen varit otillbörlig och avtalsvillkoren oskäliga. Bolaget förbjuds vid vite att fortsätta marknadsföringen på det sätt som framgår av domslutet och förpliktas att betala en marknadsstörningsavgift om 500 000 kr.
Patent- och marknadsdomstolen T 6426-21
En olycka inträffade när förarcoach körde ägarens racerbil. Ägaren gjorde gällande att coachen kört vårdslöst och orsakat olyckan varmed de begärde skadestånd om drygt 640 000 kr
I likhet med tingsrätten finner hovrätten att förarcoachen visat att hans körning inte var vårdslös. Ägarna bedöms inte heller ha visat att coachen utfäst att göra en besiktning av bilen innan körningen eller att han genomfört en besiktning. Hovrätten fastställer tingsrättens dom
Nämnden förelade bolaget vid vite att komplettera dess ändringsanmälan som inte bedömdes vara komplett. Bolaget invände att det på grund av personalens föräldraledigheter och permitteringar blivit missförstånd och gjorde gällande att verksamheten höll sig inom ramen för det redan givna tillståndet. Nämnden ansåg att verksamheten potentiellt hade en betydande miljöpåverkan och att vitet skulle dömas ut eftersom bolaget inte lämnat in de efterfrågade kompletterande uppgifterna. Utredningen visar att bolaget skickade in en anmälan med önskan om att utöka verksamheten.
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att prövningsmyndigheten har haft att avgöra om ändringen kunde godtas eller om det saknades tillräckligt underlag för att avvisa ansökan. Enligt Mark- och miljööverdomstolen saknas det lagstöd för att förena den aktuella typen av kompletteringsförelägganden med vite. Vitesföreläggandet är alltså inte lagligen grundat och Mark- och miljööverdomstolen avslår nämndens ansökan om utdömande av vitet.
Mark- och miljööverdomstolen M 1723-21
Region Örebro beslutade att införa abonnemangsavgifter för personliga hjälpmedel som bl.a. andningshjälpmedel och hjälpmedel vid synnedsättning/blindhet.
Några personer som fått hjälpmedel förskrivna innan abonnemanget började gälla och yrkade, när betalningskraven började komma, att det skulle fastställas att de inte var betalningsskyldiga för abonnemangsavgifterna så länge de inte lånade nya hjälpmedel.
Tingsrätten konstaterade att fristen för att överklaga beslutet till förvaltningsrätten löpt ut men att det inte innebar att tingsrätten är behörig att göra en laglighetsprövning. Tingsrätten förklarade även att beslutet om abonnemangsavgifter inte hade retroaktiv verkan oavsett att hjälpmedlen förskrivits innan avgifterna började tas ut. Talan lämnades utan bifall.
Hovrätten finner att klagandena inte visat att regionen skulle ha lämnat en utfästelse om avgiftsfrihet för all framtid när hjälpmedlen lånades ut. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Göta hovrätt T 2962-21
En BMW M4 med 430 hästkrafter var försäkrad hos Länsförsäkringar när den totalförstördes i en olycka, och det var försäkringstagarens son som körde bilen då olyckan skedde
Försäkringstagaren yrkade att Länsförsäkringar skulle betala ut försäkringsersättning enligt bilförsäkringen, men Länsförsäkringar gjorde gällande att han inte var bilens verkliga ägare varför försäkringen inte gällde och att olyckan skett på grund av grov vårslöshet.
Tingsrätten fann att försäkringstagaren visat att han hade ett försäkrat intresse i bilen samt att olyckan inte orsakats av grov vårdslöshet varmed bolaget förpliktades att betala ut försäkringsersättning om 616 900 kr. Hovrättens har nu fastställt tingsrättens dom.
Hovrätten har sammanfattningsvis funnit att sonen kört om en framförvarande bil i högre hastighet än den tillåtna, trots att vägbanan var våt och säkerhetssystemet var frånkopplat. Han har enligt hovrätten varit vårdslös, men inte grovt vårdslös, vilket krävs för att försäkringen inte ska lösa ut.
Två skiljaktiga var av uppfattningen att utredningen visade att olyckan skett i cirka 90 km/h där högsta fart var 40 km/h. Det hela var grovt vårdslöst och försäkringsersättningen borde därför sättas ned med hälften.
Göta hovrätt T 3050-20
För att möjliggöra större byggrätter och anpassa dem för permanentboende antogs detaljplan för området inom vilket klaganden äger en fastighet. Detaljplanen överklagades och mark- och miljödomstolen upphävde planen.
Mark- och miljööverdomstolen ansåg att beslutet inte angick klaganden och avvisade hennes överklagande. Eftersom detaljplanen omfattar klagandens fastighet och påverkar fastighetens byggrätt så bedömer Högsta domstolen att beslutet om upphävande har berört klaganden på sådant sätt att hon har rätt att överklaga beslutet.
Högsta domstolen undanröjer Mark- och miljööverdomstolens avvisningsbeslut och återförvisar målet dit för fortsatt behandling.
Högsta domstolen Ö 491-21
Utredningen visar att kvinnan tidigare haft en omfattande problematik med spelande, alkohol och shoppingbeteende som gjort att hon dragit på sig stora skulder. På hennes eget initiativ förordnades förvaltarskap för henne i syfte att hindra fortsatt skuldsättning. Hon yrkade att förvaltarskapet skulle upphöra men Överförmyndarnämnden motsatte sig ändring. Av läkarintyg framgår att förvaltarskapet inte längre bedömdes vara nödvändigt. Både klaganden och hennes nära anhöriga intygade att det skett en markant förbättring och att ingen ny skuldsättning skett sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka.
Sammantaget finner hovrätten att klagandens hjälpbehov kan tillgodoses på mindre ingripande sätt exempelvis genom stöd och hjälp inom hennes nätverk. Till skillnad från tingsrätten beslutar hovrätten att förvaltarskapet ska upphöra.
Hovrätten för Övre Norrland ÖÄ 487-21
Hyresvärden yrkade att hyresavtalet inte skulle förlängas med hänvisning till att hyresgästen hade sitt boende ordnat på annan adress och saknade behov av lägenheten. Genom kontakt med grannar, besök i byggnaden och av hyresavier där det framgick att ingen värme eller varmvatten användes konstaterade hyresvärden att ingen bodde i lägenheten.
Hyresgästen motsatte sig emellertid hyresavtalets upphörande och anförde att han inte hade något avtal med hyresvärden om att han måste förbruka viss mängd el och vatten. Enligt hovrätten är det besvärande för hyresgästen att vatten och elförbrukningen i lägenheten under lång tid varit i princip obefintlig. Även de misslyckade delgivningsförsöken på adressen anses besvärande men hovrätten konstaterar att hyresvärden inte har presenterat någon ytterligare utredning gällande exempelvis i vilken omfattning hyresgästen varit frånvarande.
Sammantaget finner hovrätten att hyresvärdens utredning inte är så stark att det kan anses styrka att hyresgästen inte har sin permanenta bostad i lägenheten.
Svea hovrätt ÖH 5985-21
Köparen gjorde gällande att badrummet haft fel vid köpet av fastigheten och begärde prisavdrag från säljarna. Utredningen visar att badkaret var fastskruvat och att fronten inte gick att ta bort varför det enligt hovrätten inte varit möjligt att upptäcka felen utan ingrepp i byggnaden. Enligt hovrätten var det alltså fråga om ett dolt fel som köparna inte borde ha upptäckt. Köparna anförde att kostnaden för att åtgärda badrummet uppgick till 209 000 kr plus visst material. Badrummet behövde repareras till nyskick på grund av felet och hovrätten bedömer att ett visst avdrag ska göras även om det varit fråga om en påtvingad fördel för köparna.
Sammantaget bestämmer hovrätten prisavdraget till 175 000 kr plus ränta och tingsrättens dom ändras i enlighet med domslutet.
Svea hovrätt T 14806-20
Universitets- och högskolerådet återkallade studentens resultat från högskoleprovet och stängde av henne från deltagande i provet under kommande två år med hänvisning till att hon använt otillåtna hjälpmedel. Riksåklagaren väckte sedan åtal för osann försäkran, grovt brott då studenten använt avancerade tekniska hjälpmedel. Tingsrätten fann att det inte fanns hinder mot en prövning av åtalet, men hovrätten undanröjde tingsrättens dom med hänvisning till förbudet mot dubbel lagföring.
Högsta domstolen finner att förfarandet för ett beslut om återkallelse av provresultat och avstängning inte är av straffrättslig karaktär och omfattas därför inte av EKMR:s förbud mot dubbel lagföring. Ett åtal om osann försäkran bygger på en annan grund och tar sikte på agerandet att skriftligen intyga att inga otillåtna hjälpmedel använts vid provtillfället. Hovrätten borde alltså ha prövat motpartens överklagande - Högsta domstolen återförvisar målet till hovrätten för fortsatt handläggning.
Högsta domstolen Ö 2019-21
