Vattenfall ansökte om tillstånd till effektivisering av ett vattenkraftverk och mark- och miljödomstolen gav bolaget det ansökta tillståndet som innebar en ökad vattenavledning. Mark- och miljööverdomstolen fann inte skäl att ge prövningstillstånd.
Högsta domstolen ger nu prövningstillstånd för frågan om jäv förekommit i Mark- och miljööverdomstolen, målet i övrigt förklaras vilande.
Högsta domstolen Ö 7081-21
Dottern väckte talan mot sin pappa om underhållsbidrag och yrkade att pappan skulle förpliktas att lämna in sina årsopgörelser (årsredovisningar) från Skattestyrelsen i Danmark för de aktuella åren. Pappan bestred yrkandet om edition och anförde att han inte hade handlingarna och att han inte hade möjlighet att få tag på dessa, varför han inte heller kunde betraktas som innehavare av dem.
Tingsrätten avslog editionsyrkandet men hovrätten förelade pappan att ge in sina digitala uppgifter för åren 2017-2019. Utredningen visar att den skattskyldige kan ta del av informationen genom att logga in i Skattestyrelsens elektroniska system med sitt BankID. Även om pappan inte har de begärda handlingarna lagrade på sin dator så gör Högsta domstolen bedömningen att han får anses inneha handlingarna eftersom han enkelt kan logga in och få tillgång till dem.
Med ändring av hovrättens beslut förelägger Högsta domstolen pappan att senast fyra veckor efter beslutet lämna in de aktuella uppgifterna från Skattestyrelsen avseende åren 2017-2019.
Högsta domstolen Ö 4651-21
För att kunna bygga 50-60 nya bostäder inom stadsdelen Näset i Göteborg antog kommunen en detaljplan som innebar att mark som användes för parkering och återvinning skulle bebyggas. Flera boende i området överklagade detaljplanen och yrkade att den skulle upphävas med hänvisning till betydande olägenheter och bristande anpassning.
Sammantaget gör mark- och miljödomstolen bedömningen att detaljplanen strider mot flera bestämmelser i PBL, bl.a. säkerställer inte detaljplanen en god trafikmiljö och tar inte hänsyn till befintliga bebyggelse- och fastighetsförhållanden. Detaljplanen bedöms även medföra betydande olägenheter för vissa av de klagande. Mark- och miljödomstolen upphäver detaljplanen.
Mark- och miljödomstolen i Vänersborg P 2320-21
Utredningen visar att barnet rotat sig i familjehemmet och att han uppfattar det som sitt eget. Familjehemsföräldrarna bedöms kunna ge barnet en uppväxt med stabila förhållanden, och ge barnet omvårdnad, trygghet och god fostran samt ta ansvar för att barnet får ha kontakt med sina biologiska föräldrar. Den biologiska mamman motsatte sig en överflyttning av vårdnaden och framhöll att hennes livssituation förbättrats samt att hon ville att barnet skulle flytta hem till henne i framtiden.
Enligt hovrättens bedömning ligger en eventuell återförening mellan barnet och den biologiska mamman flera år fram i tiden. Hovrätten bedömer att det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden om barnet flyttas över till familjehemsföräldrarna. Tingsrättens domslut fastställs i den överklagade delen.
Hovrätten för Västra Sverige T 6701-21
Hyresgästen hade lämnat olika uppgifter kring om någon annan person bott i lägenheten och hyresvärden yrkade att hyresavtalet inte skulle förlängas med hänvisning till otillåten andrahandsuthyrning. En granne berättade att ett par, hyresgästen var ingen av personerna, bott i lägenheten ungefär ett halvår.
Hovrätten finner i likhet med hyresnämnden inte skäl att ifrågasätta grannens uppgifter och anser det visat att lägenheten olovligen hyrts ut i andra hand under perioden. Hovrätten finner att hyresgästen genom agerandet har åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att hyresavtalet inte skäligen ska förlängas. Överklagandet avslås och hovrätten förtydligar vid vilket datum som hyresavtalet har upphört.
Svea hovrätt ÖH 6704-21
Fyra månader efter att han tecknat försäkring för en Audi A6 anmälde mannen bilen som stulen utanför hans bostad när han var utomlands. Audin var försäkrad hos Moderna (bolaget) och av försäkringsavtalet framgick att försäkringen gällde försäkringstagare och ägare till fordonet under förutsättning att ägaren också var fordonets huvudsakliga brukare.
Moderna ansåg inte att mannen styrkt att han var ägare och huvudsaklig brukare av bilen och nekade försäkringsersättning. En rad märkliga omständigheter framkom kring hans köp. Bilen hade varit avställd i 18 månader innan och köpet, vilket hade kommit till stånd efter ett slumpartat möte med säljaren. Köparen hade snabbt fått fram 48 000 kr i kontanter trots att han hade skulder på över 400 000 kr. Säljaren hade inte hörts i målet som vittne. Även omständigheterna kring utlandsresan var oklara.
Tingsrätten fann att mannens berättelse om bilköpet hade låg tillförlitlighet med flera osannolika moment och talan om ersättning ogillades. Även hovrätten gör bedömningen att mannen inte har visat att han var bilens ägare och huvudsakliga brukare. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Svea hovrätt T 14466-20
Eleven ville byta om i de omklädningsrum som var avsedda för tjejer, men skolan nekade det. I stället erbjöds eleven att byta om i ett tredje utrymme dit eleven kunde ta med sig några vänner.
Byrån mot Diskriminering gjorde gällande att staden utsatt eleven för diskriminering som hade samband med hennes könsöverskridande identitet eller uttryck. Tingsrätten ogillade käromålet.
Hovrätten konstaterar att skolans beslut innebar att ingen elev tilläts byta om i ett omklädningsrum avsett för motsatt kön. Jämfört med en grupp pojkar eller flickor som inte hade könsöverskridande identitet, är det lika stor andel i dessa grupper som utesluts från att byta om i ett omklädningsrum avsett för motsatt kön som i en grupp med personer med könsöverskridande identitet. Skolans beslut bedöms i praktiken inte missgynna personer med könsöverskridande identitet i den mening som avses i diskrimineringslagen och hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Enligt hyresvärden hade hyresgästen utan tillstånd låtit bl.a. sin dotter bo i lägenheten under perioder som hon varit utomlands. Därutöver ifrågasatte hyresvärden hyresgästens behov av lägenheten med hänsyn till hennes engagemang utomlands.
Hyresgästen anförde att hennes dotter bott inneboende hos henne en period när hon blev hemskickad från ett arbetsuppdrag under pandemin men att dottern nu har en egen lägenhet. Hovrätten konstaterar att hyresgästen berättat att hon vistas utomlands i längre perioder och att lägenheten då hyrts ut i andra hand, utan att hon fått tillstånd till detta. Att den aktuella uthyrningen till dottern kan ha påverkats av covid-19 pandemin förändrar inte att dottern nyttjat lägenheten självständigt.
Hovrätten beslutar att hyresavtalet ska upphöra och hyresgästen är skyldig att flytta genast.
Av utredningen framgick att kommunen sålde en obebyggd fastighet till köparen för 750 000 kr och enligt köpekontraktet åtog sig köparen bl.a. att bebygga fastigheten med bostadshus för permanentboende inom två år. Köparen tillträdde fastigheten och fick förlängd tid att fullfölja byggnadsskyldigheten, men vid tidsfristens utgång fanns inget slutbesked från byggnadsnämnden även om bostadshuset i praktiken var färdigt. Nämnden yrkade att vite skulle dömas ut.
Enligt avtalet skulle bostadshuset vara "färdigt för inflyttning" inom den utsatta tiden och hovrätten bedömer att bostadshuset inte var färdigt för inflyttning eftersom startbesked ännu inte getts. Enligt hovrätten skulle det dock vara oskäligt att tillämpa den aktuella punkten om vite i köpeavtalet och hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Göta hovrätt T 1079-21
När kommunen genomförde en upphandling resulterade det i att ramavtal tecknades med tre leverantörer. En av dem var KM som kom att rangordnas som nummer ett efter att leverantören med lägst pris försatts i konkurs. Kommunen inledde ett omfattande byggprojekt, men avropade inte enligt ramavtalet utan kontrakterade ett annat bolag genom ett annat avtal samt genom direktbeställning. KM yrkade att kommunen skulle betala drygt 2,5 milj kr plus ränta med hänvisning till kommunens avtalsbrott. Kommunen menade att projektet inte omfattades av ramavtalet.
Tingsrätten konstaterade att parternas ramavtal endast omfattade fastighetsunderhåll och inte omfattade det i målet aktuella projektet. Kommunen bedömdes inte ha varit skyldig att avropa projektet enligt ramavtalet och käromålet ogillades. KM förpliktades betala kommunens rättegångskostnader med 392 250 kr av yrkade dryga 700 000 kr.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att projektet inte omfattades av ramavtalet men finner att KM ska betala kommunens yrkade rättegångskostnader i båda instanserna.
Hovrätten för Nedre Norrland T 444-20
